Isoldes resa

Blir att hålla sig vaken. Vaknade halv sex med mensvärk, kom iväg till jobbet, jobba tills ögonen stod i kors, yrsel, hem. Men jag gjorde det! Tamefan att jag tog mig iväg.

Gick hem tidigare och nu blir det till att hålla de blå öppna tills kl halv tio minst. Tror jag känner av lite bieffekter av Citalopramen nu...bah! Nervösare än vanligt så att säga.

Men men, lite te samt några bra böcker ska väl hålla mig vaken. Glömde nästan, busiga katter som studsar på magen är oxå bra mot trötthet.

Jamenvisst. Då var man förkyld då. Så någon fest ikväll är inte att tala om. Det började igår på jobbet med att jag fick världens lock för öronen, det gick bra ett tag men till slut fick jag panik när jag kände mig totalt isolerad från omvärlden och kroppen signalerade "fara"...bah!

Så jag åkte hem vid fyra. Sen kom snuvan. Och inatt kom PIPET i öronen...tjoho! Nu hoppas jag verkligen det går över, är ju lite känslig för pip i öronen eftersom jag redan har tinnitus. Men det går nog över när snuvan lagt sig.

Huvudvärk, ont i halsen, pip i örat. Det ÄR synd om mig idag.

Dop imorgon. Vill bli frisk. Nu!

Läget är bättre här. Febern är borta men huvudet är tungt och kroppen slö. Så jag tar det piano idag med. Ska fixa o dona med lite småsaker här hemma och se till att få vila ordentligt.

Hittade en skojig liten film på Kossan.se så detta blir ett test för att se om det fungerar att lägga in den här.

• Tack för att jag tog mig igenom den här veckan med flera jobbiga utmaningar.
• Tack för att jag inte gav efter för impulsern att fly från jobbet vid ett flertal tillfällen.
• Tack för att jag tog mig till jobbet efter en natt med feber så jag kunde träffa the Big Boss.
• Tack för att jag härdade ut på mötet.
• Tack för för att min chef är en mänsklig och ödmjuk man som inte ser nåt problem med att jag kämpar med agorafobi.
• Tack för att min chef berömde mig för det jobb jag gör.
• Tack för att jag får min tillsvidareanställning. Och högre lön. Och egen laptop vilket ger mig möjlighet att sätta mig i enskildhet när mycket stör runtomkring. Och möjlighet att gå på kurser.
• Tack för mina arbetskamrater som stöttar mig och som verkligen verkar gilla mig.
• Tack för att de som tidigare sagt att jag är inkompetent och inte kunde sköta ett jobb hade fel.
• Tack för att livet börjar stabilisera sig igen.¨
• Tack för min fantastiska väninna M som alltid hejar på  och är så stolt över mig. I love u.

Det har varit en jobbig vecka, rent känslomässigt. Upp och ner hela tiden. Det märks på orken, sover oroligare och har mer ångest på jobbet. Då är det dags att dra i handbromsen!

Idag var jag tvungen att skratta åt mig själv, satt på lunchen och åt med en kollega. Plötsligt så durrade det ända ner från stjärten upp till hjärtat, jösses så rädd jag blev! Och det kom igen och igen. Sen var det borta. Paniken låg på lur, och hjärtat bankade som en stånghammare innanför bröstet. Andas, andas, andas. Samtidigt ska man äta och försöka vara trevlig, inte så jäkla lätt när man bara vill rusa därifrån.

Senare så insåg jag ju vad det var! Jag hade missat ett samtal på mobilen och det var vibratorn jag hade känt. Men jag mitt pucko var så inne i ångesten att jag inte kunde koppla det!

Jag gick och la mig och vila en halvtimme...det behövdes!

Senare hade jag ett möte och eftersom jag var den som kallat till det var jag givetvis nervös. Aldrig mera möten sent på eftermiddagen, då hinner man ju jobba upp nervositeten över hela dagen! Men det gick givetvis bra och mina negativa tankar jag hade innan om att jag skulle behöva störta ut från mötet yrslig och dan var givetvis helt åt skogen.

Ikväll har jag bara tagit igen mig. Slappat järnet.

Imorgon ser jag framemot att få jobba bort lite för just nu är jag involverad i 3 olika projekt, jätteskoj verkligen. Men för min stackars hjärna som har så mycket annat för sig blir det för mycket. En sak åt gången verkar passa mig bäst. Dessutom har jag märkt att jag har svårt att koncentrera mig i det ständiga sorl som är i ett kontorslandskap. Ser framemot att få jobba lite hemifrån en dag, eller att man kan ha en laptop och gå och sätta sig i nåt ledigt konferensrum nu och då.

Nej, dags å sova. Redan fredag imorgon och jag längtar till helgen. Ska unna mig nya kläder då. Som belöning för allt hårt arbete jag lägger ner på min ångest.

Kram!

När man är så här skör som jag är nu är det extra viktigt att komma ihåg de saker man är tacksam för, så för att påminna mig själv så gör jag följande lista.¨

Tack för

• att kärleken lever trots särboskap, i augusti blir det 13 år...
• mina underbara, älskade katter
• min familj som alltid ställer upp för mig
• min nyvunna vänskap med min far
• att jag numera har ett jobb som jag klarar av och där jag är accepterad för den jag är
• att jag har en bra lön
• att jag gör det som jag fruktande mest när jag var riktigt dålig - klarar mig själv
• min fysiska hälsa
• de erfareheter som jag gör genom att gå igenom den här tunga perioden i mitt liv