Deppigt i v11

Ja, det är deppigt värre här. Tror faktiskt jag fått en släng av höst-depression med alla hormoner som snurrar runt i kroppen på mig. Känner ingen glädje what-so-ever över att vara gravid. Sorry! Kan ha lite dåligt samvete över det men försöker att INTE ha det.

Magen är tidvis riktigt rutten med vattniga diarrér och det slår ut mig fullständigt. Tappar all ork och energi.

Måste försöka vända den här nedåtgående spiralen på något vis för så här kan det inte fortsätta, då är jag sjukskriven om en månad...

Snälla Gode Gud hjälp mig igenom detta, låt mig få lite ro i kropp och själ. Orkar inte kämpa så förbannat hela tiden.

Min graviditet

Går nu in i vecka 8 efter 2 veckor med riktigt stora magproblem, har varit kämpigt att klara av jobbet samtidigt må jag säga. Mått illa har jag gjort, haft diarre, sura uppstötningar och annat skoj. Behöver jag säga att jag inte svävar på rosa moln?

Positivt är att jag börjar få tillbaka matlusten igen, reagerar inte lika starkt på dofter längre och kan faktiskt laga mat själv igen. Ett tag fick sambon ta den biten eftersom jag ville spy bara jag såg kylskåpet.

Sen har jag på eget initiativ halverat min Zoloft till 50 mg eftersom den pajar magen totalt på mig. Graviditeten har inte direkt gjort det bättre - tvärtom. Får se hur det går, ska ringa läkaren imorgon och tala om läget.

Vidare har jag fått förbud att dricka mjölk eftersom det oxå har gjort mig sämre, får se om det håller i sig. Jag som verkligen älskar mjölk!

Nu är det viktigare än någonsin att ta en dag i taget. Lite roligt är det dock att jag kunnat lägga ifrån mig Stesoliden, bara sådär! När jag fick reda på att jag var gravid blev det helt självklart. Underligt! Trodde jag skulle behöva kämpa med den biten. Lite ljus i mörkret att glädjas åt.

Imorgon hoppas jag att magen mår ännu lite bättre.

Kram på er!

RSS 2.0