Peppning

Eftersom de andra är på möte i Finland ett par dagar och jag känner mig sådär lagom dålig tänkte jag ta och peppa mig själv lite.

Framgångar de senaste veckorna:

  • Har åkt hiss utan att blinka 2 ggr!
  • Kan tänka mig att åka buss till jobbet!
  • Har kunnat vara utan Stesoliden i fickan vid något enstaka tillfälle (allt oftare springer jag ut genom dörren på morgonen utan att kontrollera att den är med).
  • Kör bil på E18 utan bekymmer.
  • Planerar att klippa mig och det känns bara skojigt!
  • Mindre ångest på jobbet.
  • Börjat umgås med en jobbkamrat mer och mer, vi hittar på saker tillsammans (samåker) och det känns underbart roligt!
  • Blir inte rädd när hjärtat slår dubbelslag, har t.o.m. börjat dricka lite caffelatte igen.
  • Stämmer möten utan att bli orolig.
  • Ringer till okända människor utan att bli nervös.

Hjälp mig med:

  • Att få kraft och mod att åka iväg någonstans och sova över.
  • Att få kraft och mod att satsa igen tillsammans med den jag älskar.
  • Att få kraft och mod att stärka min låga självkänsla. Jag klarar livet, oavsett vad som kommer hända framöver.

Fake it until you make it!


Tack och hjälp

Tack för:

  • att jag har ett jobb som inspirerar och tillåter mig vara den jag är, stort tack för mina arbetskamrater som inte pressar utan bara stöttar.
  • mitt hem där jag trivs så bra och mina grannar som blivit goda vänner.
  • sovstunderna på eftermiddagarna tillsammans med mina katter, love u.
  • att jag vågade börja medicinera.
  • att jag är fysiskt frisk.

Hjälp mig:

  • att försonas med det som varit, att se framåt med tillförsikt och positivism.
  • att kräva det jag förtjänar i mitt förhållande, att stå på mig och inte bli undergiven.
  • att förstå min käraste.

Dåsig och trött

Det har varit en bra dag idag. Trots mensvärk på jobbet. Som tur var satte det igång först på kvällen så jag slapp ha så ont så jag tror jag ska kräkas på jobbet. Men jag välkomnar faktiskt smärtan för den jordar mig, den får mig att inse vad som är viktigt i livet - att må bra. Det är inte viktigt att hinna med allt på jobbet. Det är viktigt att vara frisk. Punkt. Så jag välkomnar min smärta för den lär mig nåt. Men ok, jag erkänner, när det bli för jobbigt tar jag Citadon. Och då blir jag såhär, trött och dåsig. Avslappnad. Smärtan smälter bort men intrycket består.

Det viktiga i livet är att vara frisk.

Idag vill jag tacka för 1) min löneökning på 21% 2) att jag fick en dagsljuslampa genom jobbet 3) min underbara jobbarkompis M som underhåller mig via MSN om dagarna 4) min kropp som fungerar som en klocka. Tack.

Jag ber en bön om att "min" präst ska återfå sin hälsa, hon råkade ut för vad man trodde var hjärnblödning och är nu sjukskriven på obestämd tid. Jag tänker på dig L. <3


Tack och hjälp

Tack för:
  • att jag i svackor inser att det kommer en uppgång igen.
  • att jag känner mig alltmer trygg i mig själv, hemma, på jobbet och utomhus.
  • mina fantastiska arbetskamrater som tror på mig till 100% och ger mig energi att fortsätta kämpa.
  • att synkoniciteterna i mitt liv gör sig synliga så fort jag släpper kontrollen, go with the flow.
  • mina härliga grannar som gör livet i trapphuset lite skojigare.
  • min bil som tar mig fram och tillbaka till jobbet varje dag.
  • min särbo som låter tiden ha sin gång och ser vart livet för oss.

Hjälp mig:

  • att kunna släppa arbetet när jag kommer hem.
  • att ha tålamod med mig själv, jag behöver inte kunna allt på en gång.
  • att våga ta mig an de utökade ansvar jag får vartefter tiden går.
  • att kunna sätta gränser för hur mycket jag kan och orkar jobba.
  • att älska mig själv för den jag är och förlåta mig själv för mina brister.

Tack

  • För att jag klarat 2 mycket intensiva veckor på jobbet, trots panikkänningar har jag härdat ut.
  • För att sömnen fungerar allt bättre efter flera års sömnproblem, speciellt bestämda tider har varit svårt. Nu vaknar jag visserligen ibland mitt i natten men har god hjälp av mina Lergigan. De har hjälpt mig få livet åter. Är inte lika paniskt rädd för att inte klara av dagarna nu.
  • För att jag återhämtar mig så snabbt efter riktiga svackor rent mentalt och fysiskt.
  • För att jag valt jobb med magen. För att alla dagar känns lika bra då jag tycker det är lika trevligt att gå till jobbet vare sig det är måndag eller fredag.
  • För att min tillsvidareanställning börjar om en vecka.
  • För att jag har en stark och frisk kropp som låter mig göra det jag vill i livet (och som dessutom är oerhört vacker ;-) )
  • För de hälrliga stunder jag och min särbo har.
  • För att jag börjar inse att min älskade inte kan göra mig lycklig, det är bara jag som kan göra det.
  • För att jag äntligen insett vad mina problem är, bara det man erkänner kan man göra nåt åt!
  • För att jag kunde säga emot "svärfar" utan att känna mig mindervärdig och rädd för hans reaktion. Tjoho!!
  • För att jag fått börja på en KBT kurs och träffat andra med panikångest och agorafobi. Visserligen skräms jag av hur lite psykologen kan men otroligt trevligt att möta andra med samma problem. Man är inte ensam.
  • För min nyfunna nätväninna Stina som börjat blogga och som jag hoppas få möta IRL en dag, om hon törs. ;-)

RSS 2.0