Sova eller inte sova de e frågan...
Jag och sömn, det är ett kapitel för sig. Eftersom jag haft stora problem att sova inför tentor (till att börja med) och alla tidsbestämda aktiviteter (till att sluta med) så händer det att jag framåt 21-22 tiden på kvällen börjar ana en viss oro i magen. En gnagande känsla av olust som växer sig allt starkare ju närmare läggdags det blir. Förut kunde jag redan en veckan innan en tenta börja oroa mig...och hur troligt är det DÅ att man kan somna när det är dags? Det som var jobbigast var att jag inte var medveten om att det var mina egna tankar som åstadkom min oro, jag tyckte bara det kändes otroligt orättvist att just jag skulle ha drabbats av de här problemen! Det var först efter flera års arbete med negativa tankar som jag började lägga ihop ett och ett.
Men trots att jag kommit så långt så faller även jag tillbaka. Som jag gjorde igår. Det var STÖRT OMÖJLIGT att slappna av. Samtidigt är det en balansgång mellan normal nervositet (som alla människor kan känna) och ångest. Jag har haft stora problem att känna normala känslor eftersom jag kopplat allt till ångest! Så idag fick jag verkligen banka in i min skalle att det är normalt att vara nervös inför att börja jobba efter 3 veckors ledighet! Speciellt eftersom en arbetskamrat är tillbaka från sin barnledighet och i princip måste vi lära känna varann nu - på riktigt.
Jag är inte onormal! Man kan känna nervositet och ångest UTAN att det blir panik och elände.
Trots att jag sov så dåligt inatt och vaknade miljoner gånger och fick ta till Lergigan så hade jag en bra dag på jobbet. Som vanligt är fömiddagarna värst (ska man klara av att jobba hela dagen) men efter lunch släppte det. Nu känns det som om det värsta är över och inatt ska jag sova som en ängel!
Jättekul att få kommentarer i gästboken, snälla du som oxå jobbade med samma bok som jag - hör av dig!!
Ha en trevlig kväll i solen!
Men trots att jag kommit så långt så faller även jag tillbaka. Som jag gjorde igår. Det var STÖRT OMÖJLIGT att slappna av. Samtidigt är det en balansgång mellan normal nervositet (som alla människor kan känna) och ångest. Jag har haft stora problem att känna normala känslor eftersom jag kopplat allt till ångest! Så idag fick jag verkligen banka in i min skalle att det är normalt att vara nervös inför att börja jobba efter 3 veckors ledighet! Speciellt eftersom en arbetskamrat är tillbaka från sin barnledighet och i princip måste vi lära känna varann nu - på riktigt.
Jag är inte onormal! Man kan känna nervositet och ångest UTAN att det blir panik och elände.
Trots att jag sov så dåligt inatt och vaknade miljoner gånger och fick ta till Lergigan så hade jag en bra dag på jobbet. Som vanligt är fömiddagarna värst (ska man klara av att jobba hela dagen) men efter lunch släppte det. Nu känns det som om det värsta är över och inatt ska jag sova som en ängel!
Jättekul att få kommentarer i gästboken, snälla du som oxå jobbade med samma bok som jag - hör av dig!!
Ha en trevlig kväll i solen!
