Hur länge sparas gamla inlägg?
Jag vill skriva ut gamla inlägg men ser att mitt första inlägg var i mars 2007, bloggade inte jag INNAN det?? Det börjar ju just när jag och sambon flyttat isär...men nog skrev jag före det??
Hjärnsläpp...
Hjärnsläpp...
Tillbaka?
Jag funderar lite smått på att börja skriva här igen. Känner att det finns ett behov av att ventilera tankar som inte kan dryftas på min öppna blogg. Vi får se om tid och ork finnes, den lediga tiden som tvillingmamma är mycket knapp. Men jag känner att lusten ändå finns.
Någon därute som är intresserad av att läsa?!
Någon därute som är intresserad av att läsa?!
Det blir aldrig som man tänkt sig...
Våra barn kom för tidigt och vi har vårdats en längre tid på sjukhus, allt har gått bra och nu är vi hemma med våra små. Men jag är trött och sliten, är ändå förvånad över hur stark jag varit under den här tiden.
Tack så jättemycket för de kommentarer som kommit in under tiden jag inte varit aktiv. Det värmer verkligen!!
Tack så jättemycket för de kommentarer som kommit in under tiden jag inte varit aktiv. Det värmer verkligen!!
I'm alive
Ville bara tala om att jag lever men är sjukskriven pga hotande förtidsbörd...är i vecka 26 nu och räknar dagarna. Mår rätt OK ändå och bebisarna verkar hålla sig på plats.
Får se om jag återvänder hit....
Överraskningen
Hej på er allesammans! (Om det nu finns någon som tittar in här fortfarande...)
Jag vill bara tala om att jag lever, och mår faktiskt bra! De första månaderna av graviditeten var jag RIKTIGT under isen, har haft konstant diarré i nästan 4 månader och varit trött som få. Magen har verkligen krånglat och det har varit svårt att båda äta och laga mat. Har inte haft lust eller ork att göra någonting på kvällar och helger, det har bara handlat om mat, sömn och motion för min del. Givetivs har detta gjort det svårt att glädjas åt graviditeten vilket har medfört vissa skuldkänslor hos mig. Har vidare haft svårt att läsa böcker om graviditeten eftersom det överallt står hur jäkla lycklig man är när man känner första sparken osv...så jag har bara försökt leva mitt liv och inte tänka för mycket på barnet i magen.
Men nu har det vänt!
Nu kan jag äta nästan som vanligt igen, av nån anledning tålde jag inte mjölk i början men nu verkar det som om min favoritdryck går ner igen! *lycka*
Nu när magen fungerar så fungerar även livet bättre och jag har till min stora glädje börjat känna lite lycka. Det har varit riktigt jobbigt att inte göra det!!
I onsdags var vi på första ultraljudet och det var sannerligen en upplevelse, jag skulle ha kunnat lega där hela dan och bara tittat....så fantastiskt det var att se små armar och ben sprattla där inne...till vår stora förvåning var det inte bara en bebis därinne utan TVÅ!!
Vi ska ha tvillingar!!
Det känns så fantastiskt roligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, måste nypa mig ibland för att förstå att det är sant! Jag har hela mitt liv anat att jag skulle få två bebisar och så blev det!! Min älskade mormor var tvilling och hennes syster finns fortfarande i livet. Mormor betydde allt för mig och jag tror detta är ödet....jag för hennes arv vidare. <3
Att få tvillingar innebär att min sambo kommer behövas i större utsträckning än när man få en bebis, jag ser framemot vårt samarbete kring barnen och jag tror detta är precis vad vi behöver i vårt liv! Vi får båda våra barn på en gång!
Jag tackar Gud och Universum att vi får de här gåvorna i vårt liv nu.
Önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!
Jag vill bara tala om att jag lever, och mår faktiskt bra! De första månaderna av graviditeten var jag RIKTIGT under isen, har haft konstant diarré i nästan 4 månader och varit trött som få. Magen har verkligen krånglat och det har varit svårt att båda äta och laga mat. Har inte haft lust eller ork att göra någonting på kvällar och helger, det har bara handlat om mat, sömn och motion för min del. Givetivs har detta gjort det svårt att glädjas åt graviditeten vilket har medfört vissa skuldkänslor hos mig. Har vidare haft svårt att läsa böcker om graviditeten eftersom det överallt står hur jäkla lycklig man är när man känner första sparken osv...så jag har bara försökt leva mitt liv och inte tänka för mycket på barnet i magen.
Men nu har det vänt!
Nu kan jag äta nästan som vanligt igen, av nån anledning tålde jag inte mjölk i början men nu verkar det som om min favoritdryck går ner igen! *lycka*
Nu när magen fungerar så fungerar även livet bättre och jag har till min stora glädje börjat känna lite lycka. Det har varit riktigt jobbigt att inte göra det!!
I onsdags var vi på första ultraljudet och det var sannerligen en upplevelse, jag skulle ha kunnat lega där hela dan och bara tittat....så fantastiskt det var att se små armar och ben sprattla där inne...till vår stora förvåning var det inte bara en bebis därinne utan TVÅ!!
Vi ska ha tvillingar!!
Det känns så fantastiskt roligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, måste nypa mig ibland för att förstå att det är sant! Jag har hela mitt liv anat att jag skulle få två bebisar och så blev det!! Min älskade mormor var tvilling och hennes syster finns fortfarande i livet. Mormor betydde allt för mig och jag tror detta är ödet....jag för hennes arv vidare. <3
Att få tvillingar innebär att min sambo kommer behövas i större utsträckning än när man få en bebis, jag ser framemot vårt samarbete kring barnen och jag tror detta är precis vad vi behöver i vårt liv! Vi får båda våra barn på en gång!
Jag tackar Gud och Universum att vi får de här gåvorna i vårt liv nu.
Önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!
Deppigt i v11
Ja, det är deppigt värre här. Tror faktiskt jag fått en släng av höst-depression med alla hormoner som snurrar runt i kroppen på mig. Känner ingen glädje what-so-ever över att vara gravid. Sorry! Kan ha lite dåligt samvete över det men försöker att INTE ha det.
Magen är tidvis riktigt rutten med vattniga diarrér och det slår ut mig fullständigt. Tappar all ork och energi.
Måste försöka vända den här nedåtgående spiralen på något vis för så här kan det inte fortsätta, då är jag sjukskriven om en månad...
Snälla Gode Gud hjälp mig igenom detta, låt mig få lite ro i kropp och själ. Orkar inte kämpa så förbannat hela tiden.
Magen är tidvis riktigt rutten med vattniga diarrér och det slår ut mig fullständigt. Tappar all ork och energi.
Måste försöka vända den här nedåtgående spiralen på något vis för så här kan det inte fortsätta, då är jag sjukskriven om en månad...
Snälla Gode Gud hjälp mig igenom detta, låt mig få lite ro i kropp och själ. Orkar inte kämpa så förbannat hela tiden.
Min graviditet
Går nu in i vecka 8 efter 2 veckor med riktigt stora magproblem, har varit kämpigt att klara av jobbet samtidigt må jag säga. Mått illa har jag gjort, haft diarre, sura uppstötningar och annat skoj. Behöver jag säga att jag inte svävar på rosa moln?
Positivt är att jag börjar få tillbaka matlusten igen, reagerar inte lika starkt på dofter längre och kan faktiskt laga mat själv igen. Ett tag fick sambon ta den biten eftersom jag ville spy bara jag såg kylskåpet.
Sen har jag på eget initiativ halverat min Zoloft till 50 mg eftersom den pajar magen totalt på mig. Graviditeten har inte direkt gjort det bättre - tvärtom. Får se hur det går, ska ringa läkaren imorgon och tala om läget.
Vidare har jag fått förbud att dricka mjölk eftersom det oxå har gjort mig sämre, får se om det håller i sig. Jag som verkligen älskar mjölk!
Nu är det viktigare än någonsin att ta en dag i taget. Lite roligt är det dock att jag kunnat lägga ifrån mig Stesoliden, bara sådär! När jag fick reda på att jag var gravid blev det helt självklart. Underligt! Trodde jag skulle behöva kämpa med den biten. Lite ljus i mörkret att glädjas åt.
Imorgon hoppas jag att magen mår ännu lite bättre.
Kram på er!
Positivt är att jag börjar få tillbaka matlusten igen, reagerar inte lika starkt på dofter längre och kan faktiskt laga mat själv igen. Ett tag fick sambon ta den biten eftersom jag ville spy bara jag såg kylskåpet.
Sen har jag på eget initiativ halverat min Zoloft till 50 mg eftersom den pajar magen totalt på mig. Graviditeten har inte direkt gjort det bättre - tvärtom. Får se hur det går, ska ringa läkaren imorgon och tala om läget.
Vidare har jag fått förbud att dricka mjölk eftersom det oxå har gjort mig sämre, får se om det håller i sig. Jag som verkligen älskar mjölk!
Nu är det viktigare än någonsin att ta en dag i taget. Lite roligt är det dock att jag kunnat lägga ifrån mig Stesoliden, bara sådär! När jag fick reda på att jag var gravid blev det helt självklart. Underligt! Trodde jag skulle behöva kämpa med den biten. Lite ljus i mörkret att glädjas åt.
Imorgon hoppas jag att magen mår ännu lite bättre.
Kram på er!
Change of plans
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Har beslutat mig för att stöka om lite här på bloggen för att få en ny fräsch start. Förmodligen kommer en del inlägg förpassas till papperskorgen och bloggen får en liten annan inriktning än tidigare.
Men jag inser att det kan finnas ett värde i att läsa lite om min historia, för jag blir ju inte en helt ny person bara för att jag är med barn.
Dessutom har jag inte ork, tid och lust att ta itu med att skapa en ny blogg igen...har tillräckligt många ändå. ;-)
Så, jag ändrar mig! Isolde stannar ett tag till!
Men jag inser att det kan finnas ett värde i att läsa lite om min historia, för jag blir ju inte en helt ny person bara för att jag är med barn.
Dessutom har jag inte ork, tid och lust att ta itu med att skapa en ny blogg igen...har tillräckligt många ändå. ;-)
Så, jag ändrar mig! Isolde stannar ett tag till!
Isolde säger tack och adjö!
Jag och sambon ska ha barn och därmed vill jag göra en ny fräsch start och lämna Isolde bakom mig. Känner att det är dags att gå vidare. Tack alla ni som läst min blogg, den har betytt otroligt mycket för mig. Inte minst pga av allt stöd jag fått i tunga perioder av panikångest.
Ni som känner mig får följa med till min nya blogg, på min nya resa i livet!
Kram och tack!
ps. Släkten vet inget än så säg inget på min öppna blogg!
Ni som känner mig får följa med till min nya blogg, på min nya resa i livet!
Kram och tack!
ps. Släkten vet inget än så säg inget på min öppna blogg!
Lägesrapport
Jag lever och jag mår bra! Semestern känns avlägsen men minnena är många och känslan sitter fortfarande kvar. Äter fortfarande Zoloft och kommer fortsätta göra det framöver. Biverkningarna jag berättade om tidigare finns inte kvar...magen är dock fortfarande ganska känslig men det får jag nog leva med.
I övrigt är vi båda med på att starta familj nu så det känns som om pusselbitarna börjar falla på plats i livet, ett lugn infinner sig så sakteliga. En trygghet jag inte känt förut...det är underbart.
I och med att jag inte lever med panikångest längre så ändrar jag titeln på bloggen till "Isoldes resa"...sen vet jag faktiskt inte hur länge till jag kommer blogga här. Vi får se. Just nu är inte behovet så stort men det är möjligt jag ändrar mig.
Kram på er!
I övrigt är vi båda med på att starta familj nu så det känns som om pusselbitarna börjar falla på plats i livet, ett lugn infinner sig så sakteliga. En trygghet jag inte känt förut...det är underbart.
I och med att jag inte lever med panikångest längre så ändrar jag titeln på bloggen till "Isoldes resa"...sen vet jag faktiskt inte hur länge till jag kommer blogga här. Vi får se. Just nu är inte behovet så stort men det är möjligt jag ändrar mig.
Kram på er!
Zoloft - del 9
Jag äter fortfarande 100 mg av Zoloften och just nu mår jag faktiskt sådär...vet inte om det beror på stressen med renoveringen eller om det är medicinen. Märker att jag har en hel del katastroftankar och diverse beteenden som kommer när jag mår sämre. Magen mår bättre nu men helt bra är det inte. Tar jag en Ipren måste jag ta en Zantac eller liknande för att inte få ont. Men det värsta är nog att jag har svårt att få orgasm! Skitskumt är det! Men en känd biverkning.
Så frågan är vad man gör? Orgasm eller ångest? ;-D
Positivt är iallafall att mensvärken är mycket bättre, har lite mildare värk och mer långdragen men jag blir inte alls så dålig som jag var för ett år sedan.
Jag har haft kontakt med Pfizer angående mina magproblem (se inlägg 8) och de vill kontakta min läkare men jag vet inte, det känns lite olustigt att de ska diskutera min medicinska historia. Eller vad tycker ni?
Idag blev det väldigt privat, hoppas ni inte misstycker! ;-)
Kram på er.
Så frågan är vad man gör? Orgasm eller ångest? ;-D
Positivt är iallafall att mensvärken är mycket bättre, har lite mildare värk och mer långdragen men jag blir inte alls så dålig som jag var för ett år sedan.
Jag har haft kontakt med Pfizer angående mina magproblem (se inlägg 8) och de vill kontakta min läkare men jag vet inte, det känns lite olustigt att de ska diskutera min medicinska historia. Eller vad tycker ni?
Idag blev det väldigt privat, hoppas ni inte misstycker! ;-)
Kram på er.
Å vi jobbar o jobbar...
Ja, det sammanfattar nog vår semester - renovering. Men det är otroligt roligt även om det tidvis känns jobbigt. Som igår t.ex. när två noviser skulle lära sig tapetsera. 10 timmar höll vi på med ett rum...men nu kan vi så nästa gång går det fortare! Snyggt blev det iallafall även om det tog tid!
Idag har jag dock tagit paus från renoverandet, har känt mig aningen stressad av att dagarna springer iväg så fort. Tycker det är obehagligt att känna att man knappt hunnit gå upp innan det är dags att gå och lägga sig. Det blir nog så när man är inne i något man tycker är roligt! Så otroligt nog har jag blivit morgonmänniska, är uppe med tuppen och äter gröt och läser tidning. Men som sagt, inte idag. Jag behöver vila också.
Positivt i att vi renoverar är att jag och sambon verkligen funnit varandra igen. Det känns underbart. Detta är vårt hus och vi har en gemensam framtid. Märker att jag har en helt annan bas att stå på, jag följer inte med i hans humörsvängningar utan väntar ut honom för han vänder väldigt fort. Han är en man med humör nämligen! Man skulle kunna tro att han har ständig PMS! ;-D
En sak är säker, vi kompletterar varandra jäkligt bra! Svårigheten för oss har varit att se våra olikheter som något positivt, nu kan vi det och accepterar att vi är som vi är. Det är en stor framgång för oss.
Idag har jag dock tagit paus från renoverandet, har känt mig aningen stressad av att dagarna springer iväg så fort. Tycker det är obehagligt att känna att man knappt hunnit gå upp innan det är dags att gå och lägga sig. Det blir nog så när man är inne i något man tycker är roligt! Så otroligt nog har jag blivit morgonmänniska, är uppe med tuppen och äter gröt och läser tidning. Men som sagt, inte idag. Jag behöver vila också.
Positivt i att vi renoverar är att jag och sambon verkligen funnit varandra igen. Det känns underbart. Detta är vårt hus och vi har en gemensam framtid. Märker att jag har en helt annan bas att stå på, jag följer inte med i hans humörsvängningar utan väntar ut honom för han vänder väldigt fort. Han är en man med humör nämligen! Man skulle kunna tro att han har ständig PMS! ;-D
En sak är säker, vi kompletterar varandra jäkligt bra! Svårigheten för oss har varit att se våra olikheter som något positivt, nu kan vi det och accepterar att vi är som vi är. Det är en stor framgång för oss.
Renoveringsstress
Är vad jag känner nu. Inatt drömde jag om att vi målade garderobsluckor och slipade vägg. Har känt mig olustig i ett par dagar nu och inser att det beror på att vart jag än går i huset finns något som ska göras. Hur fanken värjer man sig undrar jag!? Det går liksom inte att komma undan, hur man än gör. Enda alternativet är att åka härifrån. Just nu måste jag erkänna att jag längtar tillbaka till min egen lägenhet...första gången på 4 månader. Vill dra mig undan och pula med mitt. Vara ensam.
Imorgon blir det till att dra ner tv antenn i källaren så jag kan krypa in där och bara vara. Titta på lite film, läsa, surfa och glömma att vi bor i ett hus som ska renoveras från golv till tak typ.
Och just nu går räntan för både huslån och el bara uppåt...känns SÅ roligt att vara nybliven husägare. Usch, känner mig som en riktig gnällfia idag.
Nu går jag och lägger mig och hoppas på en bättre dag imorgon.
Frid.
Hittat balansen igen
Så ja, nu har jag landat i mig själv igen. Vi gjorde en rivstart på semestern med renovering av huset och det gjorde mig inte så lite stressad!
Nu har jag insett att jag måste ta det lite lugnare. När jag fick hjärtklappning häromdagen så kände jag att det fick vara nog och då vände det.
Nu ser jag framemot fyra ytterligare veckor, jag och sambon har det riktigt, riktigt härligt tillsammans. Längesen vi mådde såhär bra ihop.
Litet orosmoln på himlen är att vi ska få besök (de ska stanna över natten) och det känns läskigt...men jag VILL för det är en av mina härliga väninnor med sin sambo...har inte så många vänner och definitivit inte så många som gör sig besväret att åka långt för att träffa mig!! Är jättedålig på att umgås IRL!!
Att de ska inta vårt hus känns besvärande, men det skiter jag i.
Nu dusch sen bok och säng.
Over and out.
Nu har jag insett att jag måste ta det lite lugnare. När jag fick hjärtklappning häromdagen så kände jag att det fick vara nog och då vände det.
Nu ser jag framemot fyra ytterligare veckor, jag och sambon har det riktigt, riktigt härligt tillsammans. Längesen vi mådde såhär bra ihop.
Litet orosmoln på himlen är att vi ska få besök (de ska stanna över natten) och det känns läskigt...men jag VILL för det är en av mina härliga väninnor med sin sambo...har inte så många vänner och definitivit inte så många som gör sig besväret att åka långt för att träffa mig!! Är jättedålig på att umgås IRL!!
Att de ska inta vårt hus känns besvärande, men det skiter jag i.
Nu dusch sen bok och säng.
Over and out.
Tick tack
Hör ni klockan? Det riktigt ekar, som om den fanns i ett tomt rum. Har aldrig hört den förut men nu växer den i styrka och jag håller mig nästan för öronen för att slippa höra den. Inte visste jag att den kunde slå så hårt att det nästan gör ont. Den biologiska klockan...
Jag vet inte vad som har hänt men plötsligt så skriker min kropp efter att bli befruktad, jag ser kvinnor med magar i vädret och vart jag än vänder mig så påminns jag om bebisar. Uppenbarligen har jag fått tunnelseende! Vart jag än vänder mig så pekar allt i samma riktning - jag vill skaffa barn!
Samtidigt skrämmer det mig, kommer jag klara av det? Kommer min kropp klara av det? Kommer jag klara det psykiskt? Ju mer jag funderar desto fler frågor och färre svar tycks det bli.
Frustration, sambon vill vänta. Ett tag. Bara lite. Han tycker det är min tur att vänta på honom nu.
Det kan väl vara OK med mig att vänta lite, rent logiskt, men min kropp lever sitt eget liv!! Min menscykel påminner mig om vad min kropp är gjord för och nu under sommaren är det värre än någonsin. Vill nästan gå ut på gatan och skrika: "-Befrukta mig för helvete, vemsomhelst, jag tar första bästa!!"
Det vore nåt för grannarna att prata om...hehe...
Nej, det är nog dags för att vända sig inåt och finna styrkan och fokuset igen. Det är ingen mening med att tappa tålmodet, det som ska komma in i mitt liv, det kommer - utan att jag behöver tvinga fram det.
Sannerligen är det inte lätt att tänka så just nu.
Jag vet inte vad som har hänt men plötsligt så skriker min kropp efter att bli befruktad, jag ser kvinnor med magar i vädret och vart jag än vänder mig så påminns jag om bebisar. Uppenbarligen har jag fått tunnelseende! Vart jag än vänder mig så pekar allt i samma riktning - jag vill skaffa barn!
Samtidigt skrämmer det mig, kommer jag klara av det? Kommer min kropp klara av det? Kommer jag klara det psykiskt? Ju mer jag funderar desto fler frågor och färre svar tycks det bli.
Frustration, sambon vill vänta. Ett tag. Bara lite. Han tycker det är min tur att vänta på honom nu.
Det kan väl vara OK med mig att vänta lite, rent logiskt, men min kropp lever sitt eget liv!! Min menscykel påminner mig om vad min kropp är gjord för och nu under sommaren är det värre än någonsin. Vill nästan gå ut på gatan och skrika: "-Befrukta mig för helvete, vemsomhelst, jag tar första bästa!!"
Det vore nåt för grannarna att prata om...hehe...
Nej, det är nog dags för att vända sig inåt och finna styrkan och fokuset igen. Det är ingen mening med att tappa tålmodet, det som ska komma in i mitt liv, det kommer - utan att jag behöver tvinga fram det.
Sannerligen är det inte lätt att tänka så just nu.
