Uppdatering om läget!
Det var ett tag sen jag skrev här sist. Ett tag tänkte jag ge upp bloggandet helt, sen startade jag en ny öppen blogg och tröttnade på den och nu är jag tillbaka här igen. Vaddå beslutsångest?
Nåja, läget är följande. Jobbet går bra!! Jag har nu jobbat 2 månader (fatta!!) på mitt nya roliga jobb. Sömnsvårigheterna börja ge med sig och nu kan jag faktiskt lägga mig i sängen och se framemot nästa dag. Vaknar jag på natten så somnar jag om så sött, så sött. Helt fantastiskt skönt!
På mornarna är jag alltid orolig. Det verkar vara sån jag är. Då kommer tankarna om jag ska klara hela dagen, eller om jag ska bli tvungen att gå hem. Men jag härdar ut och låter tankarna komma och gå. Det fungerar faktiskt och framåt 10 så släpper ångesten och jag börjar känna mig lugn igen. Förmodligen eftersom lunchen innebär en respit och jag kan åka hem och vila om jag behöver. Sen kommer eftermiddagen och då är jag oftast helt lugn. Har jobbat in en del timmar nu så jag har lite att flexa med om det behövs.
Möten var jättejobbiga i början. Just att sitta instängd i ett litet rum med x antal karlar (ja, det är oftast män men det är inte de som skrämmer mig...;-)) och just vetskapen om att vi hade 1-2 timmar framför oss när jag inte "kunde komma därifrån" kunde vara jobbigt. Ibörjan hade jag panikattacker men jag gav mig själva fan på att härda ut och det lyckades! Men oj så uppsliten jag har känt mig och oj så trött jag varit under de här 2 månaderna.
Och precis när den värsta nervositeten och ångesten släppt ja då kommer pollenallergin med buller och bång och gör mig så trött att jag vill lägga mig direkt när jag kommer hem. Har jättesvårt att vakna på morgonen och kan somna kl 18 med lätthet när jag kommer hem. En helt annorlunda och "tyngre" trötthet än jag är van vid.
Men det släpper när majmånad har löpt ut. Som tur är. Det är en lätt börda att bära om man jämför med ångest.
Nu ska jag försöka ta mig till gymmet (någon får släpa mig dit) för jag behöver verkligen göra något annat än att sitta i lägenheten hela kvällarna.
På återhörande!
Nåja, läget är följande. Jobbet går bra!! Jag har nu jobbat 2 månader (fatta!!) på mitt nya roliga jobb. Sömnsvårigheterna börja ge med sig och nu kan jag faktiskt lägga mig i sängen och se framemot nästa dag. Vaknar jag på natten så somnar jag om så sött, så sött. Helt fantastiskt skönt!
På mornarna är jag alltid orolig. Det verkar vara sån jag är. Då kommer tankarna om jag ska klara hela dagen, eller om jag ska bli tvungen att gå hem. Men jag härdar ut och låter tankarna komma och gå. Det fungerar faktiskt och framåt 10 så släpper ångesten och jag börjar känna mig lugn igen. Förmodligen eftersom lunchen innebär en respit och jag kan åka hem och vila om jag behöver. Sen kommer eftermiddagen och då är jag oftast helt lugn. Har jobbat in en del timmar nu så jag har lite att flexa med om det behövs.
Möten var jättejobbiga i början. Just att sitta instängd i ett litet rum med x antal karlar (ja, det är oftast män men det är inte de som skrämmer mig...;-)) och just vetskapen om att vi hade 1-2 timmar framför oss när jag inte "kunde komma därifrån" kunde vara jobbigt. Ibörjan hade jag panikattacker men jag gav mig själva fan på att härda ut och det lyckades! Men oj så uppsliten jag har känt mig och oj så trött jag varit under de här 2 månaderna.
Och precis när den värsta nervositeten och ångesten släppt ja då kommer pollenallergin med buller och bång och gör mig så trött att jag vill lägga mig direkt när jag kommer hem. Har jättesvårt att vakna på morgonen och kan somna kl 18 med lätthet när jag kommer hem. En helt annorlunda och "tyngre" trötthet än jag är van vid.
Men det släpper när majmånad har löpt ut. Som tur är. Det är en lätt börda att bära om man jämför med ångest.
Nu ska jag försöka ta mig till gymmet (någon får släpa mig dit) för jag behöver verkligen göra något annat än att sitta i lägenheten hela kvällarna.
På återhörande!
