Zoloft - del 9
Så frågan är vad man gör? Orgasm eller ångest? ;-D
Positivt är iallafall att mensvärken är mycket bättre, har lite mildare värk och mer långdragen men jag blir inte alls så dålig som jag var för ett år sedan.
Jag har haft kontakt med Pfizer angående mina magproblem (se inlägg 8) och de vill kontakta min läkare men jag vet inte, det känns lite olustigt att de ska diskutera min medicinska historia. Eller vad tycker ni?
Idag blev det väldigt privat, hoppas ni inte misstycker! ;-)
Kram på er.
Läkarbesök - fritt fram för barnalstrande!
Nåväl, tanken är att jag fortsätter med Zoloften eftersom det fungerar så bra. Äter återigen 2*50 mg och magen mår mycket bättre. Enligt Pfizer kan det vara så enkelt att man tar upp medicinen olika i mag- och tarmkanalen och det är därför jag får mera biverkningar av 1*100 mg. Hon skulle höra med specialisterna (ang. SSRI och graviditet) om det var läge att byta till likvärdig medicin men jag tror knappast det.
Sen den goda nyheten, jag kan ha Sobril i handväskan i stället för Stesoliden! Tjoho! Nu känns det som det största orosmolnet har skingrats för min del. Lergigan kan jag även det fortsätta ta om jag skulle bli sömnlös någongång.
Vidare har jag möjlighet att få prata med psykolog på barnmorskemottagningen om det är så att jag skulle han några funderingar kring min graviditet och ångest. Att gå till någon inom psykiatrin känns inte nödvändigt (vet ärligt talat inte vad de skulle kunna lära mig...)
Så glada besked alltså!
Zoloft - del 8
Nu ska jag experimentera lite och se om det kan gå över...ökad ångest och oro känner jag av oxå. Visst, en del har väl med mitt nya jobb att göra men detta började för 2 veckor sedan när jag bytte tabletter.
Nu lite städning och ett varv i trädgården innan det är lite kvällsfikadags.
Kram på er!
Zoloft del 7
Här kommer en liten medicineringsrapport:
Äter nu 100 mg om dagen och har så gjort i cirka 5-6 veckor. Det fungerar bara, har inga biverkningar. PMS:en har blivit bättre men inte lika bra som när jag åt Citalopram. Blöder mindre än när jag åt dem och det är mer normalt för mig. Känns bra. Värken har mildrats även med Zoloften.
Psykiskt så är jag bra mycket stabilare än innan jag medicinerade. Är inte i nåt lyckorus på något sätt utan det handlar mer om att sömn och vardag fungerar bättre. Kan lättare hantera sådant som gjorde mig orolig förut. Har mera motståndskraft rent generellt. Det ständiga fokuset på vad som händer i kroppen är borta och jag kan därför koncentrera mig på vad som händer i livet! Inser att jag missat så mycket pga av min ständiga fokusering på mig själv.
Har samåkt med andra och dricker kaffe igen. Blir inte dönervös när hjärtat slår dubbelslag. Kan bestämma träffar tidigt nästa morgon. Inte utan lite oro men det fungerar! Ju fler gånger det gör det desto lättare kommer min hjärna ha för att lära om.
Sambon min är bortrest en vecka och det är underbart, tempot har gått ner betydligt och jag tillbringar dagarna med trädgårdsfix och slapp. Min käraste har ett högt tempo i vardagen men jag måste ta mig till att reflektera och fundera över vart jag är på väg i livet. Nu kan jag göra det.
Kort sagt, allting fungerar bra och jag kommer fortsätta medicinera framöver. På semestern tänkte jag utmana min agorafobi på riktigt. Återkommer om det.
Kram till er alla från Isolde i solstolen på altanen.
Att ta tjuren vid hornen
När jag mår dåligt så vill jag dra mig undan världen, vilket inte alls passar sig för en vuxen kvinna i arbetslivet. Jag har insett det nu och ibland får jag verkligen stålsätta mig för att ta itu med problem istället för att fly, speciellt när jag mår dåligt. Vill gärna samla problemen på hög och låtsas glömma dem men då växer de till ohanterliga proportioner och blir ännu jobbigare att ordna upp. Det var så jag gjorde förut, sket i allt tills det helt enkelt var försent att göra något. Jag orkade inte för jag mådde så dåligt! Det blev en ond cirkel.
I helgen hade jag såna känningar, ville dra mig undan. På måndagen väntade nämligen ett möte där vi skulle diskutera en ev. workshop med grannlandet. Plats och datum var obestämt. De flesta vet om min lilla egenhet men inte alla. Därför kom den där sugande känslan i magen, instinkten att något farligt väntade. Något jag inte klarar av.
Men jag gick till jobbet. Jag tog itu med det. Hanterade det. Det slutade med att jag berättade om min agorafobi för ytterligare en jobbarkompis vilket fick att känna mig fullständigt värdelös och otillräcklig. En stund. Det mildrades efter ett tag och jag kunde se på honom att han uppskattade att jag gett honom mitt förtroende. Intimitet arbetskollegor emellan.
Jag gick från jobbet med en känsla av att vara bakfull (som jag alltid gör när jag haft mycket ångest), kroppen värker och jag är enormt trött.
Men jag gjorde det, jag tog tjuren vid hornen! Fan i helvete vad jag är bra!
Zoloft del 6
Är oerhört tacksam för min underbara läkare som alltid lyssnar på mig! Tack K!
Imorgon tar jag Zoloft igen, får se hur det utvecklar sig.
Zoloft del 5
Kort lägesrapport. Äter 50 mg per dygn.
Känner mig trött och aningen apatisk. Drömmarna är bättre, inte lika intensivt agorafobiska längre. Ingen huvudvärk, inget illamående. Magen även den bättre men fortfarande inte bra. Men läget är under kontroll.
Känner mig lugn i kropp och själ. Mycket vunnet med det.
Gör en tidig kväll, läser min nya bok "Pillret". UNDERBAR!
Gonatt!
Zoloft del 4
På det hela är jag alltså nöjd med Zoloft, så här in i andra veckan av min medicinering.
Nu är det bara 3 veckor kvar innan vi flyttar till hus och jag hoppas jag har stöd av Zoloften under omställningen. En sak är säker - jag ska fixa detta!
Zoloft del 3
Har fått i mig 25 mg idag (tjoho!!) men är dötrött och har huvudvärk. Samma som när jag började med Citalopramen. Blir det inte värre än så här kommer jag fixa det.
Drömmer konstant om ond bråd död, om att jag inte kan somna, om att jag inte kan ta mig hem. Får se om det släpper framöver. *hoppas*
Zoloft del 2
Citalopram del 7 alt. Zoloft del 1
Imorgon hämtar jag ut nytt recept på Zoloft 25 mg och tanken är att jag ska upp i dubbla dosen så småningom. Men som ni vet tar det nog ett tag...
Citalopram - del 6
Magen protesterar fortfarande, konstant förstoppad. Äter 15 mg nu och mardrömmarna har avtagit. Får se om jag fortsätter på den här nivån ett tag framöver. Har varit nere på 10 mg men då kände jag mig sämre igen. Tänk att skillnaden blir så tydlig!
Någon som vet vad man kan göra åt en hård mage??
Citalopram - del 5
Ja, som sagt...tiden flyger iväg. Tänkte dra en kort sammanfattning av hur jag upplever att det är att äta min medicin Citalopram Teva. Jag var uppe i 20 mg i 4-5 veckor men mådde inget bra av det så nu äter jag 15 mg istället.
Det är både bra och dåliga erfarenheter jag har, tänkte lista dem för att få en bättre överblick.
Bra med Citalopram:
- Min ångestnivå har gått ner betydligt. Inte lika nervös rent generellt. Allmänt lugnare.
- Kan klara promenader utan Stesolid och mobil. Kontrollerar inte alls lika ofta att jag har Stesolid med mig. På jobbet har jag inte längre det i fickan utan bara i handväskan.
- Kör bil obehindrat ensam, även i köer.
- Sover bättre, kan vakna mitt i natten och somna om utan problem.
- Känner mig allmänt mer positiv till framtiden.
- Inte lika mycket katastroftankar och kommer de har jag lättare att hantera dem.
- Reagerar inte lika starkt på fysiska symtom i kroppen. Kan känna yrsel och hjärtklappning utan att kroppen signalerar fara.
- Mindre mensvärk (dock mer mens och längre mensvärk)
Negativt med Citalopram:
- Magen gillar inte tabletterna, får lätt sura uppstötningar. Lätt illamående tidvis.
- När jag åt 20 mg var jag konstant förstoppad. Inget skojigt alls.
- Längre mensvärk och jag blöder mer.
- Mardrömmar, mardrömmar, mardrömmar...tror inte det gått en natt utan att jag vaknat på morgonen mitt i intensiva drömmar om liv och död (samt agorafobiska situationer).
Frågan är, vad gör jag nu? Provar en ny sort eller kämpar på med denna? Blir inte magen bättre funderar jag på att byta sort.
Rent generellt är jag nöjd med att äta tabletter, jag önskar dock att jag börjat med det tidigare innan jag blivit så djupt fast i agorafobin. :( För även om jag mår bättre så är det inte direkt så att jag jublar över att ta itu med mina problem kopplat till det. Meb panikångest, det har jag nog inte längre...
Törs jag?
Törs jag drömma om att sitta på gräsmattan och dricka kaffe en varm sommardag? Törs jag drömma om ljumma grillkvällar med vänner på altanen? Törs jag drömma om att ha fingrarna nerkörda i jorden min första rabatt? Törs jag tänka på hur lyckliga vi kommer bli i vårt första hus?
Törs jag eller kommer jag sabba allt då genom att få prestationsångest? Har ju hänt förr om man säger så. Prestationsångesten gjorde att jag gav upp innan jag ens hade försökt med något eftersom jag då slapp misslyckas - vilket var det värsta man kunde göra.
Min hjärna fattar inte riktigt att det är nya tider! Blä för min hjärna.
Men tar man ett steg i taget, en fot framför den andra (som en vis kvinna skrev) så är jag nog snart där. En dag i taget.
Citalopram - del 4
Nu har jag tagit 20 mg i ett par dagar och förmodligen kommer jag inte se effekten förrän om ett par veckor. Jag tror att det svåraste jag har att tackla är inte panikångesten som sådan utan agorafobin, den är väldigt lömsk och innehåller en mängd automatiska negativa tankar som jag har svårt att sätta fingret på. Det är mycket lättare med panikångesten, den har jag lärt mig känna igen och vet hur jag ska hantera. För den har alltid funnits med mig i vardagen, agorafobin är svårare att träna bort eftersom jag inte så ofta befinner mig i situationer där den visar sig. Det är lättare att anpassa livet efter agorafobin än efter panikångesten. Helt enkelt genom att välja bort resor osv.
Panikångesten har jag blivit tvungen att hantera vare sig jag vill eller inte (så länge som jag har en vilja att bli frisk).
En gång i tiden isolerade jag mig och gjorde inget annat än att leva i paniken.
Tillbaka till medikamenterna då. Jag känner av följande biverkningar: hård mage, illamående, trötthet, huvudvärk samt ökad ångest och en tendens att lättare blöda näsblod. Allting har varit övergående och jag är faktiskt oerhört imponerad över mig själv att jag härdat ut. För fördelarna väger helt klart över nackdelarna. Det är svårt att förklara men jag mår helt enkelt bara bättre! Är inte samma nervösa vrak som jag varit så länge. Idag sa särbon till mig att den gamla Isolde kommit tillbaka och det säger nog en del. Tror det har något att göra med att jag skrattar igen, högt och hjärtligt! ;-)
En tanke som slår mig ibland är att jag på ett vis saknar ångesten, för även om den varit min fiende många gånger så är den också en gammal vän. För den har bromsat mig när jag har rusat för fort, den har jordat mig och fått mig att sätta saker i sitt rätta perspektiv. Kommer jag ha kvar den förmågan när jag medicinerar? Vem kommer jag bli nu när jag inte har samma ångest längre? Men egentligen spelar det ingen roll för min enda väg är framåt och jag kommer förändras med eller utan piller så det är bara att fortsätta gå....på livets brokiga och tidvis väldigt tuffa väg.
Tyngden lättar - Citalopram del 3
Jag har fortsatt duktigt med att äta min medicin, vissa stunder har det varit riktigt jobbigt och väldigt nära att jag har slutat pga biverkningarna men jag har ändå fortsatt. Till största delen beror det på det faktum att jag mellan bakslagen känt mig så enormt mycket bättre. Äter fortfarande bara 10 mg per dag och det verkar fungera så jag kör på det ett tag till. Har nog ätit 4 veckor allt som allt så den positiva effekten kan ju fortarande öka.
Saker som har förändrats:
- Har inte samma konstanta oro i kroppen längre, känner mig avslappnad och positiv.
- Inte rädd för att bli yr på jobbet längre, tanken faller mig inte ens in och gör den ändå det så skrämmer den mig inte.
- Kan känna hjärtat slå dubbelslag utan att direkt förknippa det med att få panik. Slagen bara finns där. Underligt!
- Upptäckte en dag att jag satt i bilkö utan att ens fundera på hur jag skulle ta mig därifrån vid en ev. panikattack. Jag liksom bara var!
- Känner mig piggare eftersom jag inte har anspänningen i kroppen hela tiden.
- Klarar av trötthet bättre, blir inte lika "panikig" av att vara trött. Kan bara vara trött liksom. Låter kanske konstigt för någon som inte haft ångest.
- Sover bättre (och sämre vissa tider men jag har god hjälp av Lergigan och Stesoliden) och kan vakna mitt i natten och bara känna "vilken tur jag har som lever just mitt liv"....STOR förändring då natten alltid varit stor källa till ångest.
- Och det bästa av allt, känslan av skuld börjar försvinna. Skulden över alla problem jag orsakat, alla omvägar jag gått, alla missade tentor, alla brutna löften. För nu inser jag att det faktiskt är en sjukdom jag har och inte bara nåt som jag själv valt....att medicinen hjälper så mycket är ju ett bevis på att att det inte bara handlar om att vilja bli bra. Det känns fantastiskt befriande.
Reikihealing och massage
Har fått healing (och lite massage) idag. Omtumlande men samtidigt kände jag att jag inte släppte kontrollen. Och det kände massören/healern så han erbjöd mig 1½ gratis behandling om en vecka. Haha...han tyckte jag var "svårfångad" och vill nog visa vad han går för. Inte mig emot. Nästa gång ska jag försöka att inte hålla emot utan låta känslorna komma som de vill.
Var yr 10 min efter behandlingen men klarade det ganska hyfsat. Eloge till mig!
Kvällens städning skjuter jag upp tills imorgon, nu blir det bara slapp.
Citalopram - del 2
Det fungerar. Tametusan att det gör! Visst har jag känt av en del biverkningar som illamående, huvudvärk och trög mage (ev. mer mensvärk) samt ökad ångest men däremellan har jag mått bättre och bättre. Den ständigt gnagande oron tonar ut, problemen som förut var så stora ter sig inte lika skrämmande längre. Sakta men säkert börjar jag minnas hur det var innan jag fick panikångest, det bubblar i magen av livsglädje och spänd förväntan på vad som komma skall. Den skojfriska Isolde börjar komma fram igen, den som busar lite och får människor att skratta. Hade faktiskt glömt den sidan av mig själv. Tragiskt men sant.
Kanske hänger det inte bara på att man ska ha en stark vilja att bli frisk, kanske är det faktiskt så att mina problem vidmakthålls av en kemisk obalans i hjärnan. Jag är övertygad om att man kan bli mycket bättre med hjälp av att förändra sitt tankesätt och att arbeta med KBT. Men nu är jag oxå övertygad om att det kan vara värdefullt att kombinera behandlingen med mediciner. För mig tog det 6 år att komma fram till det. Var sak har sin tid.
Nu hoppas jag att mina receptorer i hjärnan får tillgång till så mycket serotonin att jag kan börja skapa lite nya tankebanor istället för de gamla invanda. För det är ju det det handlar om, att hjärnan ska kunna "tänka om".
Så jag fortsätter med mina tabletter och ser framtiden an med tillförsikt.
Kram på er!
Varför man blir sämre innan man blir bättre...
Det finns en teori om att panikångest beror på att hjärnstammens andningsreglering är störd. Flera studier har visat att panikångestpatienter har en större variation i andningsfrekvensen än kontroller. De reagerar med panikattacker på substanserna CO2 och laktat, vilka påverkar andningen, och de har respiratoriska symtom under sina attacker. Kristina Annerbrinks fynd passar in i bilden. Hennes resultat skulle dessutom kunna förklara varför tillståndet för patienter med panikångest kan förvärras i början av behandling med SSRI och först efter en tid blir bättre. Ingen vet säkert varför det är så.
Läs mer här!
Citalopram
Som ett exempel kan jag ta häromkvällen när jag höll på att köra över en cyklist som slängde sig över ett övergångsställe med dåligt lyse...i vanliga fall hade jag fått ett adrenalinpåslag som hette duga. Nu blev det mera "ojsan"...haha...dåligt exempel kanske? Men ni fattar...känner mig inte lika skör längre.
Och Lumie-lampan på jobbet är UNDERBAR! Visserligen kan jag känna mig lite torr i ögonen om jag har den för nära men deppet som ALLTID kommit vid 8-9 tiden på kvällarna är puts väck sen jag började använda den. Mörket är inte lika tungt längre, upplever det inte alls på samma sätt.
Så förkylning till trots är jag positiv!! Om den kommer sig av tillförda kemiska substanser eller inre styrka ger jag blanka fan i. Jag måste få styrka och kraft att ta mig vidare i livet nu. På ett eller annat sätt. Kanske kan detta hjälpa mig att våga försätta mig i den uppsjö av situationer jag undvikit de senaste åren.
Tillbaka till sängen och böckerna. Ganska skönt faktiskt.
