Tankar om att skaffa barn
Nog om det. Som rubriken antyder så har jag en del funderingar på det här med att skaffa barn. Jag har slängt mig ut i livet för att se vart jag hamnar och jag vill uppleva mera äventyr nu! Eftersom vi båda är i den positionen i livet att vi mer eller mindre förväntas skaffa barn inom kort (men även pga eget intresse såklart) har vi så smått börjat diskutera det här med att starta familj. Min L som är mycket för planering och åter planering vill väl helst att vi väntar tills efter ditten och dattan är avklarade med huset. Jag däremot har en biologisk klocka som tickar fortare än någonsin och jag är inte lika säker på att det tar sig på första försöket som L är.
Jag vill ha barn. Tror jag. Hur ska man veta? Man har ju ingen aning om vad det innebär. Sen är ju livet rätt bekvämt som det är just nu. Man har mycket tid för sig själv, och med mina problem hur orkar man med någon annan?
Sen är det detta med medicinbiten, äter ju SSRI och känner mig manad att äta det ett tag framöver. I värsta fall skulle jag kunna lägga av med det men att ge upp Stesoliden. Hujadamej. Min livlina. Ärligt talat så skrämmer det skiten ur mig att jag inte kan ta till den vid nödsitutationer. Mina funderingar kretsar kring om det finns något annat som jag skulle kunna använda OM det blev så illa att jag måste ha något. Något att ha i handväskan helt enkelt, istället för Stesoliden. Jag ska boka in ett möte med min läkare och se vad det finns för alternativ.
Faktiskt är det så att det här är avgörande för om jag ska kunna skaffa barn eller inte. Så känns det just nu och jag AVSKYR den känslan.
Nu väntar bastun...
Mitt bästa råd är nog att inte vänta bara för att fixa färdigt först. För det första blir man aldrig färdig...och om det är läge för barn hänger nog inte på yttre saker.
Förstår dilemmat med medicinen (och är väldigt glad för att jag hann med tre ungar innan jag behövde börja.... En kompis till mej åt något preparat under gravidieteten (bytte när barnet var fött och fick inte amma), och jag läste en PÅ-blogg där tjejen just höjde sin SSRI-dos under pågående graviditet. Så det finns förhoppningsvis lösningar för dej!
Nej, du har rätt - det är bara att köra på!
Ska boka in en tid med min läkare och se om vi kan komma fram till något vettigt. Har du länk till tjejen som höjde sin medicin? Som jag förstår är det ingen fara att äta SSRI under graviditeten. Riskerna med att må dåligt är större för barnet. Min mardröm är att min konstant förhöjda stressnivå i kroppen skulle påverka barnet.
Känner mig bra mycket stabilare med SSRI, inte lyckligare utan bara stabilare.
Säger som Malve.. barn hänger inte på yttre saker.. renovering av hus eller jobb eller karriär eller vad som helst, det funkar liksom inte att planera in. Planerna stämmer ändå dåligt.
Det måste kännas inuti, vill du ha barn är det rätt! Du har jobb, ni har hus, ni vill ha en framtid ihop. Vill ni ha barn, är det bara den inre känslan som kan säga till. Precis som du skriver är det inget som säger att det tar på första försöket. Det finns många som får försöka i åratal, andra blir gravida på en gång. Det vet man ju aldrig i förväg, inte heller från gång till gång (om man vill ha flera barn).
Låter vettigt att ta ett snack med din läkare, och komma fram till något som funkar i medicinväg. Vet flera som ätit SSRI under graviditeten, utan problem, så det är nog inte alls omöjligt!
När man blir gravid är känslorna många, och svänger nog både hit och dit.. och det är rädslor som blandas med glädje och förväntan! Det tar ju nio månader för ett barn att växa klart i magen, och under den tiden växer ju även de blivande föräldrna in i vad som ska komma.
Livet svänger verkligen, och tur är väl det! :) Det gäller att hålla i sig i alla kurvor bara.. och hålla ut i nedgångarna. Ett steg i taget..
*kram*
Kommer inte på adressen...men jag tänker så det knakar.
