Törs jag?
Törs jag drömma om att sitta på gräsmattan och dricka kaffe en varm sommardag? Törs jag drömma om ljumma grillkvällar med vänner på altanen? Törs jag drömma om att ha fingrarna nerkörda i jorden min första rabatt? Törs jag tänka på hur lyckliga vi kommer bli i vårt första hus?
Törs jag eller kommer jag sabba allt då genom att få prestationsångest? Har ju hänt förr om man säger så. Prestationsångesten gjorde att jag gav upp innan jag ens hade försökt med något eftersom jag då slapp misslyckas - vilket var det värsta man kunde göra.
Min hjärna fattar inte riktigt att det är nya tider! Blä för min hjärna.
Men tar man ett steg i taget, en fot framför den andra (som en vis kvinna skrev) så är jag nog snart där. En dag i taget.
DU TÖRS! Och .. DU ÄR VÄRD DET! Och du är värd att lyckas!
Du vet så mycket mer om dig själv nu, du känner dig själv bättre. Och du kan inte göra mer än försöka, och då har du vågat och kastat dig ut. Hur livet slutar vet ingen, men det är resan som är livet.
En dag i taget.. :)
Kram!
Nämen.. det var ju från mig, men det ramlade visst bort.
Tack, det behövs...det är verkligen svajigt just nu.
