Ringde

Han ringde, mitt hjärta jublar och jag kan för en stund slappna av igen...det blev inget festande för honom, han skulle hem och sova eftersom han jobbat hela dan. Behöver jag säga att jag är glad?

Efter 13 år tillsammans borde man inte bete sig som en barnrumpa men just nu känner jag mig som en kär tonåring som pendlar mellan hopp och förtvivlan. Är det ett tecken på riktig kärlek att jag känner såhär eller är det bara en ångest inför det okända som väntar mig?

Vem vet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0