Zoloft del 4

Nu har jag ökat till nästan 50 mg och jag måste säga att jag har mindre biverkningar nu än när jag åt Citalopramen. Mindre huvudvärk och inget illamående. Drömmarna har blivit lite bättre men inte bra. Får se om det ger med sig. Magen är densamma, trög. Åt en rejäl omgång med linfrön förra veckan vilket resulterade i en halvtimme på toaletten på jobbet. Måste försöka hitta en optimal dos för mig.

På det hela är jag alltså nöjd med Zoloft, så här in i andra veckan av min medicinering.

Nu är det bara 3 veckor kvar innan vi flyttar till hus och jag hoppas jag har stöd av Zoloften under omställningen. En sak är säker - jag ska fixa detta!

Statoilkort och ITPK

Då börjar man bli farligt vuxen...har fixat Statoilkort samt gjort val av ITPK idag. Men det känns härligt tryggt att gå in i samma fåra som alla andra. Har t.o.m. MedMera kort nuförtiden! Tanten på Konsum höll nog på att smälla av när jag visade det eftersom jag handlat utan kort i nästan 10 år. Nu  kommer jag nästan sakna hennes idoga fråga "Har du något MedMera kort?!". Så många gånger som jag velat trycka ner den frågan i halsen på henne...men svensk som jag är skaffar jag mig ett kort och slipper frågan på det viset. Hehe.

Läget är bättre idag. Nu ska jag ner i förrådet och börja rensa i allt bråte som finns där. Tre helger kvar tills flytt...

Dåligt humör (varning för negativa vibbar)

Jag är på fruktansvärt dåligt humör, en definitiv biverkning av Zoloften...är bara SÅ trött på allting just nu. Trött på att kämpa så förbannat med piller hit och dit, trött på att vara så rädd för allt och inget, trött på att kämpa med förhållandet.

TRÖTT!! TRÖTT!! TRÖTT!!

Humörsvängningar är ingen höjdare, just nu vill jag bara dra mig undan för världen och skita i allt.

Så ikväll gör jag det, jag tar ett par timmar i självömkans tecken och tar nya tag imorgon.
 

Studera - igen!

Jag har anmält mig till en distanskurs i höst, det ska bli otroligt roligt att studera igen! Det hänger ihop med mitt jobb och tanken är att jag ska kunna ändra min inriktning lite...mer om det längre fram.

Det känns så kul att få läsa något av intresse och inte bara för att det ingår i kursplanen - typ.

Jippie!

Förresten, när jag läser sånt här blir jag SÅ inspirerad. Blir inte ni det? ;-)


Pillret

Jag älskar att köpa böcker på Adlibris...det är min lilla guldkant i tillvaron. Just denna fanns inte heller på biblioteket så självklart måste jag ju handla den...;-)

Eftersom jag själv sållat mig till den stora skaran som äter SSRI mediciner så vill jag givetvis lära mig mer om det. Därför blev det  Pillret : en berättelse om depressioner och doktorer, forskare och Freud, människor och marknader av Ingrid Carlberg den här gången.

"Pillret är en fascinerande berättelse som blottlägger de tuffa ideologiska motsättningarna inom psykiatrin - biologi mot Freud, medicin mot samtal, "piller mot prat" - och de smarta knepen i marknadsspelet om läkemedelsmiljonerna. Men det är inte någon svartvit historia som i sista kapitlet sorterar skurkarna i ena hörnet och änglarna i det andra. Spelet om själen är betydligt mer komplicerat än så: Ska psykiska problem ses som biologiska maskinfel eller som själsliga reaktioner på livserfarenheter? Vad betyder det att läkarutbildningarna om depression betalades med läkemedelsföretagens marknadsföringspengar? Och lämpar sig sjukdomsdiagnoser för marknadsvidgande PR-lanseringar?"

Återkommer med ett omdöme om boken!

Zoloft del 3

Har fått i mig 25 mg idag (tjoho!!) men är dötrött och har huvudvärk. Samma som när jag började med Citalopramen. Blir det inte värre än så här kommer jag fixa det.

Drömmer konstant om ond bråd död, om att jag inte kan somna, om att jag inte kan ta mig hem. Får se om det släpper framöver. *hoppas*


Zoloft del 2

Första dagen med Zoloft...fått i mig 12,5 av 25 mg och det går framåt! ;-)

Citalopram del 7 alt. Zoloft del 1

Jag pratade med min läkare idag och vi kom överens om att jag ska prova Zoloft istället. Dels för att se om magen blir bättre (jobbigt att springa runt och lägga kaninpluttar hela dagarna)  och dels för att se om mina mardrömmar kan avta. Har väldigt intensiva drömmar som behandlar min agorafobi, drömmer om att jag är bortrest och inte kan ta mig hem. Jämt, jämt, jämt.

Imorgon hämtar jag ut nytt recept på Zoloft 25 mg och tanken är att jag ska upp i dubbla dosen så småningom. Men som ni vet tar det nog ett tag...

Bowling eller konsten att göra bort sig?

Jag bowlade med en arbetskamrat idag...kom lite långt ut på banan och som ni kanske vet är det olja där (hade inte jag nån aning om)...ja, såklart så hamnade jag på arslet och brast ut i gapskratt. Precis som resten av dem som bowlade.

Men det bjuder jag på! Imorgon kan jag stoltsera med blåmärke på knäet och en rolig anekdot, fast något säger mig att det inte är jag som kommer berätta den utan min jobbarkompis. ;-)

Vem vann då? Arbetskamraten...som om det inte skulle ha räckt med förödmjukelsen att halka på banan liksom.

Citalopram - del 6

Magen protesterar fortfarande, konstant förstoppad. Äter 15 mg nu och mardrömmarna har avtagit. Får se om jag fortsätter på den här nivån ett tag framöver. Har varit nere på 10 mg men då kände jag mig sämre igen. Tänk att skillnaden blir så tydlig!

Någon som vet vad man kan göra åt en hård mage??


Lycka på jobbet!

På jobbet är jag som lyckligast när jag får:

  • Diskutera
  • Planera
  • Engagera
  • Förhandla
  • Konsultera
  • Samordna
  • Ta beslut

Vad är man då? Ja, jag vet inte. Men under det här året har jag iallafall blivit kontorsansvarig (officiellt) samt marknadsföringsansvarig (ej officiellt ännu :-)) utöver mina ordinarie arbetsuppgifter. Helt enkelt därför att jag tycker det är så förbannat jäkla roligt.

Jag har väl alltid anat att jag hade talang för detta men det känns skönt att få det svart på vitt att jag har rätt. För 1½-2 år sen fick jag erbjudande om att bli platschef  för ett litet företag på 10-15 personer men jag tackade nej. Helt enkelt därför att jag inte kände mig redo med tanke på vad jag gått igenom i livet.

Var sak har sin tid! Och jag måste erkänna att det är riktigt spännande att se vart livet för mig.


4 veckor kvar!

Nu är det endast 4 veckor kvar tills vi flyttar till hus...4 veckor tills jag får svar på min fråga "Gör jag rätt eller gör jag fel?". Jag vet, man lär sig av allt här i livet och egentligen så är det bara en win-win situation som det så chickt heter i arbetslivet (för jag jobbar ju faktiskt nu - jippie). Jag måste vidare i livet och jag måste ta reda på om vi har en framtid tillsammans.

Jag tar steget, jag hoppar, jag tappar fotfästet en stund. Detta är inte alls likt mig.


Tutte i kläm

Varit hos doktorn idag. Inga problem, bara vanliga bröstkörtlar som ömmar. Blir bättre när man fött barn. Blir till att hoppa i bingen nu då.

Pappas lilla flicka

Det här är känsligt för mig. Orört område praktiskt taget. Men något finns där som jag måste ta reda ut, något som påverkar mig i mitt förhållande till min blivande sambo.

Jag har två pappor och samtidigt ingen. Mina föräldrar skildes när jag var 2-3 år men har förblivit vänner/bekanta hela tiden. Direkt efteråt kom en annan man in i bilden som fortfarande är min "pappa". Men det är alltid mamma som haft ansvaret för min uppfostran, hon har haft veto. Så någon riktig fadersgestalt har jag nog aldrig haft i mitt liv om jag tänker efter. Har alltid haft lite dåligt samvete gentemot min styvpappa eftersom jag aldrig kunnat säga "pappa" till honom, visst jag älskar honom men det har känts konstigt att yttra det ordet. För att inte göra honom ledsen började jag ett tag kalla även min mamma vid förnamn med det lät ännu mera krystat så jag slutade rätt snart.

Det här gör ont att skriva om. Minnen väcks till liv.

Min biologiska pappa har funnits i mitt liv från och till. Han är en jovialisk, karismatisk person som är full att upptåg och bus. Om han är på det humöret. Han har en annan sida också och då kan man inte nå honom, han sluter sig för sig själv framför tv:n och då vet man att det bara är att komma tillbaka någon annan dag. När jag var liten lärde jag mig snabbt vilket humör han var på och hur jag bäst skulle anpassa mig för att inte vara "i vägen" eller på något annat sätt besvärande. Inte för att han krävde det av mig utan för att jag själv tyckte det kändes bäst så.

Hela min barndom så hade jag känslan av att min pappa inte ville ha mig. Det var ofta så att vi hade bestämt att vi skulle hitta på saker tillsammans men när det väl skulle ske så kom något annat i vägen. Han lovade guld och gröna skogar men höll sällan sitt ord. De gånger som vi ändå hittade på något var det så roligt att jag snabbt glömde gamla oförrätter. Så höll det på.

Födelsedagar var jobbiga, jag visst aldrig om han skulle dyka upp eller inte. Med åren blev det standard att han ringde och talade om varför han inte kunde komma, inte dagen innan utan alltid PÅ min födelsedag. Det gjorde fruktansvärt ont men jag sa aldrig något. Aldrig någonsin, jag höll det inom mig. Grät i kudden innan jag skulle somna. Mamma har torkat många tårar. Älskade lilla mamma.

Min pappa ville inte ha mig. Så upplevde jag det när jag var liten. Och nu kommer klumpen i magen tillbaka igen. Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag blir 8 år ännu en gång.

Vid 18 års ålder var jag nog som mest besviken och sårad och jag vände mig ifrån honom. Jag slutade ta kontakt med honom och i samma veva mötte jag min L. Var det så att en ny fadersgestalt kom in i mitt liv?

Ska fundera vidare.

Google reader

Tänkte tipsa om ett lätt sätt att hålla sig uppdaterad när det gäller bloggläsning! Istället för att surfa in på alla bloggar man gillar så kan man lägga upp en bevakning i Google reader (www.google.com/reader). Lätt som en plätt är det! Jag har en gmail.com mejladress som jag loggar in med och sedan är det bara att lägga till alla sina favoriter! När någon uppdaterat sin blogg så syns det där och man kan läsa den direkt istället för att surfa in på sidan.

Praktiskt om man har många favoriter! Testa vetja!


Bekräftelsebehov

Jag har ett enormt stort bekräftelsebehov, tror jag. Vad är egentligen "normalt"? Hur mycket kan man kräva av den man älskar? Någonting säger mig att jag kräver för mycket men hur ska jag veta?

Jag börjar se mönster i mitt förhållande med min särbo. Det finns likheter mellan det och förhållandet mellan mig och min biologiska pappa.

Ska fundera vidare och återkommer om det. Nu ska jag sova, haft första dagen på mensen idag och är helt slut.

Undersökning

Väldigt nervös ringde jag i morse till bröstenheten och det visade sig att de försökt ringa mig men att de hade fel nummer. Nu var det som tur var inget allvarligt. Förra gången jag var där fick jag aldrig träffa någon läkare och därför så hade de försökt ringa mig för att boka en tid för det. Eftersom de hade fel nummer till mig så kunde de inte nå mig - därav det kryptiska brevet.

Så jag ska dit på måndag och få tuttarna i kläm igen. Förhoppningsvis resulterar det inte i några blåmärken den här gången (som jag fick efter mammografin).

Men jag tycker de kunde ha skött det här snyggare genom att informera mig bättre om hur undersökningen ska gå till. Varför oroa människor i onödan? Bah!


Kallelse

För ett par veckor sedan var jag på mammografi och kollade upp en knöl i bröstet. Allt såg fint ut, inget att oroa sig för.

Idag när jag kom hem hade jag fått en ny kallelse till en överläkare på bröstenheten. Står inget om VARFÖR, ingenting.

Så rädd just nu. Vad vill de? Någon som har nån aning?

Citalopram - del 5

Ja, som sagt...tiden flyger iväg. Tänkte dra en kort sammanfattning av hur jag upplever att det är att äta min medicin Citalopram Teva. Jag var uppe i 20 mg i 4-5 veckor men mådde inget bra av det så nu äter jag 15 mg istället.

Det är både bra och dåliga erfarenheter jag har, tänkte lista dem för att få en bättre överblick.

Bra med Citalopram:

  • Min ångestnivå har gått ner betydligt. Inte lika nervös rent generellt. Allmänt lugnare.
  • Kan klara promenader utan Stesolid och mobil. Kontrollerar inte alls lika ofta att jag har Stesolid med mig. På jobbet har jag inte längre det i fickan utan bara i handväskan.
  • Kör bil obehindrat ensam, även i köer.
  • Sover bättre, kan vakna mitt i natten och somna om utan problem.
  • Känner mig allmänt mer positiv till framtiden.
  • Inte lika mycket katastroftankar och kommer de har jag lättare att hantera dem.
  • Reagerar inte lika starkt på fysiska symtom i kroppen. Kan känna yrsel och hjärtklappning utan att kroppen signalerar fara.
  • Mindre mensvärk (dock mer mens och längre mensvärk)

Negativt med Citalopram:

  • Magen gillar inte tabletterna, får lätt sura uppstötningar. Lätt illamående tidvis.
  • När jag åt 20 mg var jag konstant förstoppad. Inget skojigt alls.
  • Längre mensvärk och jag blöder mer.
  • Mardrömmar, mardrömmar, mardrömmar...tror inte det gått en natt utan att jag vaknat på morgonen mitt i intensiva drömmar om liv och död (samt agorafobiska situationer).

Frågan är, vad gör jag nu? Provar en ny sort eller kämpar på med denna? Blir inte magen bättre funderar jag på att byta sort.

Rent generellt är jag nöjd med att äta tabletter, jag önskar dock att jag börjat med det tidigare innan jag blivit så djupt fast i agorafobin. :( För även om jag mår bättre så är det inte direkt så att jag jublar över att ta itu med mina problem kopplat till det. Meb panikångest, det har jag nog inte längre...


RSS 2.0