Så jävla bra jag är!
SÅ JAG GJORDE DET!!!
Inför 50 personer (inkl. alla chefer) utan förberedelse...kan knappt tro det är sant. Visst var jag nervös men det gick snabbt över. Inga tankar på att jag skulle svimma och göra bort mig, bli tokig eller nån annan katastroftanke. Jag kände mig NORMAL! Jippie!
Jag som lidit så svårt av detta att jag t.o.m. smet utan presentationen av mitt examensarbete. En seger!
Nu firar jag genom att surfa hela kvällen, är gräsänka och det finns alltså ingen "slavdrivare" hemma som ska jobba med huset hela tiden...hehe...
Te, choklad och trådlöst nätverk. Livet är gött!
Tankar om att skaffa barn
Nog om det. Som rubriken antyder så har jag en del funderingar på det här med att skaffa barn. Jag har slängt mig ut i livet för att se vart jag hamnar och jag vill uppleva mera äventyr nu! Eftersom vi båda är i den positionen i livet att vi mer eller mindre förväntas skaffa barn inom kort (men även pga eget intresse såklart) har vi så smått börjat diskutera det här med att starta familj. Min L som är mycket för planering och åter planering vill väl helst att vi väntar tills efter ditten och dattan är avklarade med huset. Jag däremot har en biologisk klocka som tickar fortare än någonsin och jag är inte lika säker på att det tar sig på första försöket som L är.
Jag vill ha barn. Tror jag. Hur ska man veta? Man har ju ingen aning om vad det innebär. Sen är ju livet rätt bekvämt som det är just nu. Man har mycket tid för sig själv, och med mina problem hur orkar man med någon annan?
Sen är det detta med medicinbiten, äter ju SSRI och känner mig manad att äta det ett tag framöver. I värsta fall skulle jag kunna lägga av med det men att ge upp Stesoliden. Hujadamej. Min livlina. Ärligt talat så skrämmer det skiten ur mig att jag inte kan ta till den vid nödsitutationer. Mina funderingar kretsar kring om det finns något annat som jag skulle kunna använda OM det blev så illa att jag måste ha något. Något att ha i handväskan helt enkelt, istället för Stesoliden. Jag ska boka in ett möte med min läkare och se vad det finns för alternativ.
Faktiskt är det så att det här är avgörande för om jag ska kunna skaffa barn eller inte. Så känns det just nu och jag AVSKYR den känslan.
Nu väntar bastun...
Helg igen!
Ha en trevlig helg allihopa!
Lycka!
Tack!
Lägesrapport
Eftersom jag inte bloggat på ett tag tänkte jag köra en summering av mitt liv de senaste veckorna. Sitter i trädgården och bloggar, sämre kan man ju ha det! ;)
Om att flytta till hus:
Den två första veckorna befann jag mig i ett lyckorus, stolt och glad över att jag vågade ta steget. Vågade sova någon annanstans än hemma. Vågade satsa på L igen. Vi sprang båda runt som yra höns och ordnade med det som för tillfället var mest akut. Nu har vardagen krypit sig på igen, glädjen över huset finns fortfarande kvar. Samtidigt så kan jag känna att vi ramlar tillbaka i gamla tankesätt, gamla hjulspår och det är något vi måste jobba med. Återkommer till det. Men husflytten känns helt naturlig och vi är otroligt nöjda med det!
Om vårt förhållande:
Som jag nämde så har vi lätt att falla in i gamla mönster. Skillnaden nu är väl att jag har vuxit som människa och kan se när jag gör något som inte är bra för mig själv. T.ex. har jag fått bekräftat att jag läger min självkänsla på entreprenad. Framförallt handlar det om hur L behandlar mig, är han glad och uppåt blir jag det. Är han nere vill jag genast fixa till det. Säger han nåt snällt om mig spinner jag som en katt och får jag inte den bekräftelsen med jämna mellanrum så vacklar min självkänsla och jag faller, djupt. Dock inte lika djupt som tidigare. Nu kan jag stoppa innan det gått för långt. Men jag måste verkligen jobba på den här biten och jag har en plan för det. Hur det ska gå till återkommer jag till.
Om min medicinering:
Jag har ökat min dos av Zoloft till 100 mg och jag har inga biverkningar förutom att jag känner mig allmänt nere. Men det försvinner förhoppningsvis med tiden. Det är underbart skönt att hela slippa registrera vad som händer i kroppen, slippa oroa mig för minsta lilla sak. Att somna på kvällarna fungerar bra, ännu bättre när inte L är hemma. Fortfarande sitter rädslan i för vad han ska tycka, tänka och tro om mig om jag måste ta sovmorgon pga en ångestfylld natt. Rädslan har dock minskat i styrka och fortsätter jag bara framåt så kommer den försvinna.
Har fortfarande Stesolid vid behov, ibland använder jag det om någon natt är särskilt besvärlig, om tankarna blir för ångestladdade men jag försöker så långt det är möjligt klara mig utan. Jag har dem med mig i väskan för det mesta men det händer att jag glömmer den och jag försöker utmana mig själv alltmer och lämna dem hemma. Har iaf inte behov av att ha dem i fickan jämt.
Ibland tar jag en Lergigan till natten om jag är väldigt nervös men det händer väldigt sällan numera. Nu när det pollensäsong och jag tar pollenmediciner så tar Lergiganet väldigt hårt och jag blir SÅ trött dagen efter. Så jag undviker det.
Om min agorafobi:
Här behöver jag jobba. Känner att jag måste komma framåt nu, sätta upp lite målbilder för vad jag vill klara av. För är det något som kommer stärka min självkänsla så är det att utmana mig själv på det här området. En starkare självkänsla gör mig mindre känslig för vad andra tycker om mig, jag behöver inte söka bekräftelse på samma sätt. Jag vet ju att jag duger som jag är och klarar mig själv! Har ju bott på egen hand ett helt år och fixat ett jobb efter åtskilliga "nederlag"...jag är bra! Jag kan massor, är ju både social och kompetent. Det måste jag få in i min arma skalle.
Återkommer om målbilderna!
Nu ska jag ta en sväng i trädgården och rycka lite maskrosor och så lite gräs där det behövs. Vi har en underbar trädgård med ett naturparti område om man kan säga så, kan inte fatta att jag bor här! Det är oxå en utmaning, att känna att man är värd allt detta. Men det skriver jag nog om i ett annat inlägg...
Planen för framtiden är att ta en dag i taget och försöka vara i nuet och njuta av tillvaron. Ett steg i taget. En fot framför den andra. Och så går livet...
Alive and kickin'
Det har varit dött här ett tag men jag lever! Och det med råge, att flytta till hus är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag vaknar med förväntan i magen varje morgon! Vet inte hur länge sen det var sen jag kände så. Det känns nästan som en ny förälskelse! Så mycket nytt att upptäcka, så mycket nytt att göra. Underbart!
Det bästa är nog ändå att jag äntligen får köra ner händerna i jorden och känna närheten till naturen. Att odla, se små ting växa och bli stora är fantastiskt. Nu inser jag hur mycket jag saknat den delen i mitt liv.
Tack för att jag får vara med om det här.
