Du skrattar igen!
Det gick rakt in i hjärtat och jag vet att han har rätt. Tänk vilken resa jag har gjort.
Jag har bestämt att 2008 ska bli försoningens år, det år då jag går vidare med mitt liv. Det ska bli ett bra år.
Gott Nytt År på er alla mina vänner och läsare!
Pappa, är det du som är tomten?
Allt gick finfint och tomten delade ut sina paket till både barn och vuxna. Eftersom J var så uppeldad över det faktum att han äntligen skulle få öppna några paket var det inte så svårt att dölja hur tomten smet in i grovköket igen.
När morbror M kom tillbaka så visade J med stor entusiasm de paket han fått av tomten men rätt var det var så tittade han stint sin pappa i ögonen och sa "Pappa, är det du som är tomten?"..."Jag känner igen dig på ögonen!".
Och vad skulle han göra då? Ljuga? Nej, det blev ju bara till att bekänna färg och låta någon annan tomta nästa år.
För å vara fem år är han rätt klipsk min lilla kusin. ;-)
Tack och hjälp
Tack för:
- att jag har ett jobb som inspirerar och tillåter mig vara den jag är, stort tack för mina arbetskamrater som inte pressar utan bara stöttar.
- mitt hem där jag trivs så bra och mina grannar som blivit goda vänner.
- sovstunderna på eftermiddagarna tillsammans med mina katter, love u.
- att jag vågade börja medicinera.
- att jag är fysiskt frisk.
Hjälp mig:
- att försonas med det som varit, att se framåt med tillförsikt och positivism.
- att kräva det jag förtjänar i mitt förhållande, att stå på mig och inte bli undergiven.
- att förstå min käraste.
God Jul!
Kram på er!
Att bjuda hem en vän...
Men idag gjorde jag något jag inte gjort på mycket länge. Jag bjöd hem en arbetskamrat, hon åkte med mig hem i bilen och jag skjutsade hem henne efteråt. Vi känner bara varandra ytligt. Det är stort! Ett tag kom tankarna på hur jag skulle bete mig om paniken kom. Skulle hon gå hem då? Skulle jag ringa taxi eller vad? Men de försvann, tonade bort lika snabbt som de kom. Och jag njöt. Av tillvaron här och nu istället.
Nu efteråt känns det fantastiskt, det går framåt. Och jag tänker se till att det fortsätter så. Ångest - vik hädan.
Tyngden lättar - Citalopram del 3
Jag har fortsatt duktigt med att äta min medicin, vissa stunder har det varit riktigt jobbigt och väldigt nära att jag har slutat pga biverkningarna men jag har ändå fortsatt. Till största delen beror det på det faktum att jag mellan bakslagen känt mig så enormt mycket bättre. Äter fortfarande bara 10 mg per dag och det verkar fungera så jag kör på det ett tag till. Har nog ätit 4 veckor allt som allt så den positiva effekten kan ju fortarande öka.
Saker som har förändrats:
- Har inte samma konstanta oro i kroppen längre, känner mig avslappnad och positiv.
- Inte rädd för att bli yr på jobbet längre, tanken faller mig inte ens in och gör den ändå det så skrämmer den mig inte.
- Kan känna hjärtat slå dubbelslag utan att direkt förknippa det med att få panik. Slagen bara finns där. Underligt!
- Upptäckte en dag att jag satt i bilkö utan att ens fundera på hur jag skulle ta mig därifrån vid en ev. panikattack. Jag liksom bara var!
- Känner mig piggare eftersom jag inte har anspänningen i kroppen hela tiden.
- Klarar av trötthet bättre, blir inte lika "panikig" av att vara trött. Kan bara vara trött liksom. Låter kanske konstigt för någon som inte haft ångest.
- Sover bättre (och sämre vissa tider men jag har god hjälp av Lergigan och Stesoliden) och kan vakna mitt i natten och bara känna "vilken tur jag har som lever just mitt liv"....STOR förändring då natten alltid varit stor källa till ångest.
- Och det bästa av allt, känslan av skuld börjar försvinna. Skulden över alla problem jag orsakat, alla omvägar jag gått, alla missade tentor, alla brutna löften. För nu inser jag att det faktiskt är en sjukdom jag har och inte bara nåt som jag själv valt....att medicinen hjälper så mycket är ju ett bevis på att att det inte bara handlar om att vilja bli bra. Det känns fantastiskt befriande.
Marie Picasso
Reikihealing och massage
Har fått healing (och lite massage) idag. Omtumlande men samtidigt kände jag att jag inte släppte kontrollen. Och det kände massören/healern så han erbjöd mig 1½ gratis behandling om en vecka. Haha...han tyckte jag var "svårfångad" och vill nog visa vad han går för. Inte mig emot. Nästa gång ska jag försöka att inte hålla emot utan låta känslorna komma som de vill.
Var yr 10 min efter behandlingen men klarade det ganska hyfsat. Eloge till mig!
Kvällens städning skjuter jag upp tills imorgon, nu blir det bara slapp.
Citalopram - del 2
Det fungerar. Tametusan att det gör! Visst har jag känt av en del biverkningar som illamående, huvudvärk och trög mage (ev. mer mensvärk) samt ökad ångest men däremellan har jag mått bättre och bättre. Den ständigt gnagande oron tonar ut, problemen som förut var så stora ter sig inte lika skrämmande längre. Sakta men säkert börjar jag minnas hur det var innan jag fick panikångest, det bubblar i magen av livsglädje och spänd förväntan på vad som komma skall. Den skojfriska Isolde börjar komma fram igen, den som busar lite och får människor att skratta. Hade faktiskt glömt den sidan av mig själv. Tragiskt men sant.
Kanske hänger det inte bara på att man ska ha en stark vilja att bli frisk, kanske är det faktiskt så att mina problem vidmakthålls av en kemisk obalans i hjärnan. Jag är övertygad om att man kan bli mycket bättre med hjälp av att förändra sitt tankesätt och att arbeta med KBT. Men nu är jag oxå övertygad om att det kan vara värdefullt att kombinera behandlingen med mediciner. För mig tog det 6 år att komma fram till det. Var sak har sin tid.
Nu hoppas jag att mina receptorer i hjärnan får tillgång till så mycket serotonin att jag kan börja skapa lite nya tankebanor istället för de gamla invanda. För det är ju det det handlar om, att hjärnan ska kunna "tänka om".
Så jag fortsätter med mina tabletter och ser framtiden an med tillförsikt.
Kram på er!
