Rätt eller fel? Måste man veta det?
Igår var vi lika trötta och slut båda två, vi jobbar ju praktiskt taget dygnet runt nu med flytt och städning och uppackning och trädgårdsfix - allt på en gång. Det funkar inte. Igår kom första grälet och jag slungades in i en dimma av ångest över mitt beslut att ta det här steget. Sov dåligt.
Idag råder inga tvivel om att detta är rätt men jag önskar jag kunde lita mer på min egen förmåga och vara övertygad om att vad som än händer så kommer jag inte bli den passiva, självömkande, destruktiva person jag var tidigare.
Jag ska fixa detta.
Imorgon tar jag ledigt. Behöver det.
Ny fas i livet!
Att köpa hus är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv, jag älskar det! Känner mig ödmjuk inför det faktum att jag får uppleva det här. Nu tar jag en dag i taget, ett steg i taget.
Hör av mig senare, sitter på jobbet och bloggar nu för vi har inget internet hemma ännu. Men nåt säger mig att tiden framför datorn kommer bytas ut mot hus och trädgårdsfix - underbart!
Men jag lovar, jag kommer inte försvinna helt. ;-)
Tack för att jag får vara med om det här.
Vi flyttar!
Återkommer!
Förkyld
Tänkte göra ett inlägg jag med om acceptans och hela den biten, klurar på det!
Engla
*Uppdatering 21.35*
Det händer något när många människor engagerar sig, flera på min gata har ljus tända i fönstren. Det är stort. Det är mäktigt. Jag är glad att jag är här just nu och kan tända ett ljus.
Framsteg
Jippie!
Idag väntar flytt av grejer...
Husägare
Det växer blåsippor och vitsippor på min gräsmatta...underbart! Och det är så tyst och skönt, man hör inte E18 hela tiden utan bara fågelkvitter och någon enstaka bil eller moppe.
Livet på landet!
Imorgon flyttar vi grejer men inte förrän nästa helg flyttar vi in. Känns skönt att få lite mjuk övergång.
Vi firade med champagne på altanen! Framöver ska det bli mera fira av, jag vill leva livet! Jag är rädd men jag går vidare.
Sorg
Tanken på att jag ska lämna min älskade lägenhet och mina älskade grannar känns just nu riktigt jävla jobbigt.
Jag har ingen aning om vad som väntar mig, om jag klarar det om VI klarar det.
Önskar jag vore en person som kunde ta mig an utmaningar med glädje men tyvärr, jag är skiträdd.
Att ta tjuren vid hornen
När jag mår dåligt så vill jag dra mig undan världen, vilket inte alls passar sig för en vuxen kvinna i arbetslivet. Jag har insett det nu och ibland får jag verkligen stålsätta mig för att ta itu med problem istället för att fly, speciellt när jag mår dåligt. Vill gärna samla problemen på hög och låtsas glömma dem men då växer de till ohanterliga proportioner och blir ännu jobbigare att ordna upp. Det var så jag gjorde förut, sket i allt tills det helt enkelt var försent att göra något. Jag orkade inte för jag mådde så dåligt! Det blev en ond cirkel.
I helgen hade jag såna känningar, ville dra mig undan. På måndagen väntade nämligen ett möte där vi skulle diskutera en ev. workshop med grannlandet. Plats och datum var obestämt. De flesta vet om min lilla egenhet men inte alla. Därför kom den där sugande känslan i magen, instinkten att något farligt väntade. Något jag inte klarar av.
Men jag gick till jobbet. Jag tog itu med det. Hanterade det. Det slutade med att jag berättade om min agorafobi för ytterligare en jobbarkompis vilket fick att känna mig fullständigt värdelös och otillräcklig. En stund. Det mildrades efter ett tag och jag kunde se på honom att han uppskattade att jag gett honom mitt förtroende. Intimitet arbetskollegor emellan.
Jag gick från jobbet med en känsla av att vara bakfull (som jag alltid gör när jag haft mycket ångest), kroppen värker och jag är enormt trött.
Men jag gjorde det, jag tog tjuren vid hornen! Fan i helvete vad jag är bra!
Zoloft del 6
Är oerhört tacksam för min underbara läkare som alltid lyssnar på mig! Tack K!
Imorgon tar jag Zoloft igen, får se hur det utvecklar sig.
1 års jubileum
Nu ser jag framemot att flytta, drygt en vecka kvar. Sen börjar vårt nya liv - tillsammans igen! I sommar firar vi 14 år, slå det om ni kan! ;-)
Nu säng och bok igen!
Zoloft del 5
Kort lägesrapport. Äter 50 mg per dygn.
Känner mig trött och aningen apatisk. Drömmarna är bättre, inte lika intensivt agorafobiska längre. Ingen huvudvärk, inget illamående. Magen även den bättre men fortfarande inte bra. Men läget är under kontroll.
Känner mig lugn i kropp och själ. Mycket vunnet med det.
Gör en tidig kväll, läser min nya bok "Pillret". UNDERBAR!
Gonatt!
