Isoldes resa

Igår kväll var vi ut med min jobbarkompis och hennes sambo som vi inte träffat tidigare på en italiensk restaurang. Vi var nästan först så ljudnivån var helt ok men i takt med att folk började dyka upp desto högre blev både musik och tal. Eftersom jag hör dåligt så frågade jag (den snygga italienska servitören med bakåtkammat hår och kostym) om han kunde dra ner volymen på musiken. Givetvis! Efter ett par rundor ut i restaurangen så hade han justerat så även Isolde kunde hänga med i konversationen.

Det kallar jag service och gissa om han fick dricks sen! ;-)

Jag blir minst sagt smått irriterad på all anti-rynk prova-på reklam jag översvämmas med. Herregud, låt mig ha mina rynkor i fred! Jag gillar dem! Man blir ju för tusan hjärntvättad med att de är nåt skamligt, fult och oaccaptabelt.
Ge fan i mina rynkor säger jag!