En fri kvinnas bekännelser
Så intressant!
Denna förbaskade mensvärk
Jag somnade trots min oro. Vaknade efter ett par timmar med mensvärk och fick stoppa i mig mera tabletter. Efter den nattliga omgången så kände jag mig tvungen att stanna hemma. Visserligen inte utan ångest men jag inser fakta, idag gäller det bara att tanka energi igen och ta nya tag imorgon. Det är OK! Man får göra så. Det innebär inte att jag blir av med jobbet, det innebär inte att någon helt plötsligt säger åt mig att jag inte duger. Det är ok.
Tänk att det ska sitta så långt inne. Tryggheten. När kommer dagen när jag litar 100% till min egen kropp, min förmåga och min omgivning? På något vis är det som om jag känner att jag blivit förrådd av alla tre under de senaste åren. Kanske därför min brist på tillit?
Nu lite te, en god bok och vetevärmare. Jag tar paus men kommer igen.
Titlar av en annan typ...
Haha!
Nä, jag skulle ju kolla på nåt helt annat till en viss person i julklapp. Skärpning! Folk kan ju tro man är pervers eller nåt. Men jag håller mig ju vaken iaf! ;-)
Kvällens uppdrag
Blir att hålla sig vaken. Vaknade halv sex med mensvärk, kom iväg till jobbet, jobba tills ögonen stod i kors, yrsel, hem. Men jag gjorde det! Tamefan att jag tog mig iväg.
Gick hem tidigare och nu blir det till att hålla de blå öppna tills kl halv tio minst. Tror jag känner av lite bieffekter av Citalopramen nu...bah! Nervösare än vanligt så att säga.
Men men, lite te samt några bra böcker ska väl hålla mig vaken. Glömde nästan, busiga katter som studsar på magen är oxå bra mot trötthet.
Ambres
Det kändes jätteskönt att få sin egen uppfattning om livet validerad! Har beställt filmen med Ambres nu och ser framemot att få ta del av mer hans kunskap.
Läs mer här!
Kontrollfreak?
Hittade ett roligt citat i en tidning.
"Om allt verkar under kontroll då har du för låg fart!"
Jag kan verkligen behöva ta åt mig av det...
Julklappstips
Beställ hos Föreningen Djurhjälpen innan de tar slut! Jag lovar, alla som älskar katter kommer bli hänförda. Att pengarna går oavkortat till att hjälpa katter i nöd är ju inte direkt nåt som gör jätteont liksom...
Beroende av...Adlibris
En bok som jag dock inte kunde hålla mig från att köpa var följande...
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9172320834
Ingen som är jätteförvånad va? ;-)
Sen har jag köpt böcker till hela släkten i julklapp, kan inte bli bättre! På 2 timmar har jag sparat minst 10 timmars julklappsletande.
En svår nöt att knäcka
Och så helt plöstligt så hade jag fört över den rädslan på nötter. Vilken jubelidiot man är. Men vid det här laget har man accepterat sin hjärnas nycker och förstärkt rädslan genom att helt enkelt unvika alla typer av nötter.
Men se nu är det slut med det. Har köpt en påse med blandade nötter...får se om jag överlever kvällen. Tar småbitar och ser hur det går.
Haha...undrar vem som är den största nöten....jag eller de i påsen?
Forever young
Ge fan i mina rynkor säger jag!
Varför man blir sämre innan man blir bättre...
Det finns en teori om att panikångest beror på att hjärnstammens andningsreglering är störd. Flera studier har visat att panikångestpatienter har en större variation i andningsfrekvensen än kontroller. De reagerar med panikattacker på substanserna CO2 och laktat, vilka påverkar andningen, och de har respiratoriska symtom under sina attacker. Kristina Annerbrinks fynd passar in i bilden. Hennes resultat skulle dessutom kunna förklara varför tillståndet för patienter med panikångest kan förvärras i början av behandling med SSRI och först efter en tid blir bättre. Ingen vet säkert varför det är så.
Läs mer här!
I made it!
Igår var jag på Winnerbäcks konsert! Trots halvdålig sömn och lurande förkylning så klarade jag dryga 2 timmar i pumpande musik, massa folk och häftiga effekter.
http://www.vlt.se/bildspel/071120Winnerback/soundslider.swf
Spärren är bruten. Nu ska jag gå på opera! :-D
Citalopram
Som ett exempel kan jag ta häromkvällen när jag höll på att köra över en cyklist som slängde sig över ett övergångsställe med dåligt lyse...i vanliga fall hade jag fått ett adrenalinpåslag som hette duga. Nu blev det mera "ojsan"...haha...dåligt exempel kanske? Men ni fattar...känner mig inte lika skör längre.
Och Lumie-lampan på jobbet är UNDERBAR! Visserligen kan jag känna mig lite torr i ögonen om jag har den för nära men deppet som ALLTID kommit vid 8-9 tiden på kvällarna är puts väck sen jag började använda den. Mörket är inte lika tungt längre, upplever det inte alls på samma sätt.
Så förkylning till trots är jag positiv!! Om den kommer sig av tillförda kemiska substanser eller inre styrka ger jag blanka fan i. Jag måste få styrka och kraft att ta mig vidare i livet nu. På ett eller annat sätt. Kanske kan detta hjälpa mig att våga försätta mig i den uppsjö av situationer jag undvikit de senaste åren.
Tillbaka till sängen och böckerna. Ganska skönt faktiskt.
Missar dopet
Positivt tänkande. Positivt tänkande. Positivt tänkande.
Julklappar på nätet
Me like!
Murphys law
Jamenvisst. Då var man förkyld då. Så någon fest ikväll är inte att tala om. Det började igår på jobbet med att jag fick världens lock för öronen, det gick bra ett tag men till slut fick jag panik när jag kände mig totalt isolerad från omvärlden och kroppen signalerade "fara"...bah!
Så jag åkte hem vid fyra. Sen kom snuvan. Och inatt kom PIPET i öronen...tjoho! Nu hoppas jag verkligen det går över, är ju lite känslig för pip i öronen eftersom jag redan har tinnitus. Men det går nog över när snuvan lagt sig.
Huvudvärk, ont i halsen, pip i örat. Det ÄR synd om mig idag.
Dop imorgon. Vill bli frisk. Nu!
En ny känsla!
Ingen oro för att inte kunna sova, ingen stress, bara glädje.
Det kanske vänder nu? På riktigt?
Jag är småkär...
Haha!!
Och det verkar ömsesidigt dessutom, han är väldigt trevlig, förstående och ler stort när han ser mig. Lovely! Det var nästan värt 900:- den här gången.
Nu ska jag vila en stund och sen blir det firande hos den stora kärleken som fyller 33 år idag. Tiden går. Huga.
Back on track
Har varit på morgonpromenad i ett fantastiskt vinterlandskap, stod i solen en stund och njöt av skimrande snödroppar i träden. Idag ska bli en bra dag. Faktum är att idag går ett flyttlass till särbon, bl.a. en säng så att jag kan bo där. Lägenheten jag bor i är förknippad med så mycket ångest för min älskade att vi aldrig mer kommer sova tillsammans här. Han har mått fruktansvärt dåligt inom dessa fyra väggar. Jag med...men för mig hänger det inte på lägenheten utan på mina egna tankar. Men men, vi är olika. Och jag vill verkligen bo hos honom.
Ett steg på vägen. För mig personligen och för oss som par. Nu får jag äntligen träna på att kapa navelsträngen till lägenheten.
Det ska bli bra.
Ha en skön söndag vänner!
Kram!
Time out
Jag har tagit time out. Sitter i pyjamasen och dricker te kl 4 på fredagseftermiddag. Trött, lite ensam och melankolisk.
Livet är bra lustigt. En gång trodde jag att "bara jag tar examen kommer alla problem vara som bortblåsta"...på ett sätt blev det ju så. Men ändå inte. För liksom en tillnyktrande alkoholist måste ställa till rätta alla kraschade relationer och brutna löften måste även jag göra "damage control".
Och det är tungt. Och det tar energi. Och jag vet inte om jag orkar.
Jobbet den senaste tiden har varit tufft, aldrig har så få gjort så mycket på så kort tid och dessutom i ett nytt system. På något underligt vis har jag klarat av det, det har funkat i 2-3 månader men nu börjar kroppen säga ifrån. Helgerna som i vanliga fall ska innebära återhämtning har för mig inneburit många, långa diskussioner med särbon och därvid funderingar på förhållandets vara eller icke-vara. Sen tillbaka till jobbet, jobba över och sen hem och vila. Ekorrhjul var namnet.

Nu tar jag time out. Pyjamasen får illustrera min frånvändhet. Jag resignerar, jag kapitulerar för den stora tröttheten. Kom an bara. Ta mig till platsen där jag skiter i allt. Där jag får vältra mig i självömkan och njuta av det.
Jag skiter i att jag vaknar varje natt kl 5 och inte kan somna om. Jag skiter i min särbo som inte kan stötta mig när jag mår dåligt. Jag skiter i mörkret som lägger sig som en våt matta över själ och hjärta. Jag skiter i ångesten jag känt de senaste dagarna. Jag skiter i det. Dra åt skogen! Jag är trött, trött, trött.
Vill krypa in i någons famn och känna hur tid och rum försvinner. Känna mig omhuldad och älskad. Men jag är ensam. Bara att inse det.
Jag ska ta mig i kragen. Bara inte idag. Jag tar timeout och skiter i allt.
ps. KBT-kursen är över för min del, eftersom jag inte kunnat vara med på 2 ggr pga jobbet så tyckte psykologerna att jag missat för mycket. Bra pedagogik va? Speciellt när materialet bygger på en Internetkurs för självstudier. Den stora behållningen för mig var inte kursmaterialet (Ingen panik-boken är bättre) utan att träffa de andra. Men se regler är regler! Sa vad jag tyckte om saken och lät nog inge vidare trevlig för tjejen jag pratade med verkade få dåligt samvete (dock var ju regler till för att följas). Har sagt att jag gärna träffar de andra när kursen är över och hoppas verkligen att de förmedlat mitt telefonnummer åt dem. Blir mörkrädd när jag inser att detta är den enda vården som finns för Västeråsare. Jag kan hålla bättre kurser själv.
Kärleken
Hjälp mig få den kraften. För jag vill komma vidare tillsammans med honom.
Lumie lampa
I love my Lumie!
Den är helt fantastisk, kan varmt rekommendera andra att köpa samma lampa om ni känner av att mörkret är betungande. För mig märks det att jag har oerhört svårt att vakna på morgonen, ständigt småsugen och dålig sömn. Efter 3 dagar med en dagljuslampa har det vänt! För första gången sedan i somras har jag städat och tvättat på en - torsdag! Tro det eller ej!
Oh happy days!!