Sköna fredag
Vilken härlig vecka det har varit, solen har varit givmild och det lättar upp mitt humör avsevärt. Även om det är turbulenta tider nu så är det lättare att ta sig ur sängen på morgonen när är ljust ute. Nätterna har dock präglats av mardrömmar om olycklig kärlek, ond bråd död och spöken. Värst var det i början av veckan och förmodligen har det med min underbara PMS att göra.
Gårdagens äventyr har gett mig lite perspektiv på tillvaron, att börja jobba är ingen utmaning alls om man jämför med att gå emot panik. En panik som det var väldigt längesen jag fick känna på så starkt och förmodligen var det därför jag blev överrumplad igår. Jag minns några ord ur boken "Befriad från ångest - Så övervinner du oro och panikkänslor och tar makten över ditt liv" av Lucinda Basset som är min husbibel.
Författarinnan själv har lidit av ångest och panik i många år och när hon väl bestämde sig för att ta itu med problemen blev ångesten värre än någonsin. Det ger mig tröst i den här stunden. För det var länge sedan jag mådde såhär och det är lätt att tappa modet när allt blir sämre när man väl bestämmer sig för att verkligen besegra ångesten.
Men tappade mod har man ingen nytta av så det är bara att kämpa vidare!
Idag började jag min behandling med lycko-piller, nästan iallfall. Eftersom jag har otrolig svårt att stoppa i mit nya piller delade jag den i mikroskopiska bitar och tog så mycket som jag tordes. En knapp synlig mängd alltså. Men mitt förhållande till piller kan nog liknas vid ett kärleksförhållande. Små bitar i början så man kan känna att kroppen är med på noterna och sen när tilliten finns där är det bara att köra på. ;-)
Egentligen är det kanske ingen höjdare att börja med pillren veckan när PMS:en är som värst och nytt jobb annalkas men jag har inget val. Jag måste känna att jag gör något åt min situation och jag utgår från att jag inte kommer känna några biverkningar. Läser man på www.sps.nu blir man ju mörkrädd av alla skräckhistorier kring piller men jag har lärt mig av mina misstag och håller mig därifrån nu. Hundratusentals människor äter ju dessa piller så sannolikheten att just jag ska drabbas av enorma biverkningar är ju (nästan) obefintlig.
Idag ska jag bara ta igen mig, en sån pärs som jag gick igenom igår tar på krafterna men jag vet att jag måste "upp på hästen snart igen".
Men nu - vila.
Gårdagens äventyr har gett mig lite perspektiv på tillvaron, att börja jobba är ingen utmaning alls om man jämför med att gå emot panik. En panik som det var väldigt längesen jag fick känna på så starkt och förmodligen var det därför jag blev överrumplad igår. Jag minns några ord ur boken "Befriad från ångest - Så övervinner du oro och panikkänslor och tar makten över ditt liv" av Lucinda Basset som är min husbibel.
Författarinnan själv har lidit av ångest och panik i många år och när hon väl bestämde sig för att ta itu med problemen blev ångesten värre än någonsin. Det ger mig tröst i den här stunden. För det var länge sedan jag mådde såhär och det är lätt att tappa modet när allt blir sämre när man väl bestämmer sig för att verkligen besegra ångesten.
Men tappade mod har man ingen nytta av så det är bara att kämpa vidare!
Idag började jag min behandling med lycko-piller, nästan iallfall. Eftersom jag har otrolig svårt att stoppa i mit nya piller delade jag den i mikroskopiska bitar och tog så mycket som jag tordes. En knapp synlig mängd alltså. Men mitt förhållande till piller kan nog liknas vid ett kärleksförhållande. Små bitar i början så man kan känna att kroppen är med på noterna och sen när tilliten finns där är det bara att köra på. ;-)
Egentligen är det kanske ingen höjdare att börja med pillren veckan när PMS:en är som värst och nytt jobb annalkas men jag har inget val. Jag måste känna att jag gör något åt min situation och jag utgår från att jag inte kommer känna några biverkningar. Läser man på www.sps.nu blir man ju mörkrädd av alla skräckhistorier kring piller men jag har lärt mig av mina misstag och håller mig därifrån nu. Hundratusentals människor äter ju dessa piller så sannolikheten att just jag ska drabbas av enorma biverkningar är ju (nästan) obefintlig.
Idag ska jag bara ta igen mig, en sån pärs som jag gick igenom igår tar på krafterna men jag vet att jag måste "upp på hästen snart igen".
Men nu - vila.
Kommentarer
Postat av: Pillpopper
Jag är också, tro det eller ej, ganska nervös när det gäller att prova en medicin man aldrig provat förut. Just på SPS var det en kille som skrev för ett tag sedan att "När jag började med mina fanns som tur var inte FASS och forum såhär lättilgängliga." Jag tror du gör rätt i att ta det i din alldeles egen takt och som du säger inte läsa "skräckisar" på olika forum.
Ha det bra :)
Trackback
