Isoldes resa

Har en bra dag idag, har avslutat något som jag jobbat på väldigt länge, drygt ett år faktiskt , och nu känns det bra att kunna släppa det. Bra jobbat! *klappar mig själv på ryggen*

Igår ramlade jag över en bok igen, jag brukar göra det just när jag behöver lite extra vägledning i livet. Den heter "Känn rädslan och våga ändå!" och är skriven av en amerikan vid namn Susan Jeffers. Hon förklarar att alla människor känner rädsla så fort de gör något som befinner sig utanför deras bekvämlighetszon. Skillnaden mellan de som vågar och de som inte gör det är inte själva rädslan utan hur man hanterar det faktum att man är rädd!

Det var en liten väckarklocka för mig eftersom jag ofta tänker att min rädsla hänger ihop med min sjukdom! Jag har tänkt att bara jag blir bra från min ångest så kommer allting ordna sig av sig självt...jag trodde jag skulle sluta känna rädsla när jag var frisk.

Så fel jag hade. Nu inser jag ju att så länge man utvecklas så känner man rädsla! Det är ett sunt tecken på att man förändras och utvecklas helt enkelt!  Nu när jag insett att rädslan faktiskt inte på något magiskt sätt kommer vara borta en dag så känns det lättare att ta itu med sådant som skrämmer mig!

Nu ska jag lära mig hantera min rädsla istället för att försöka undvika den.

Att undvika saker förvärrar bara själva känslan av att inte kunna hantera det som sker i livet. Det har varit centralt i min ångest, att inte kunna klara mig själv. I boken står det just att alla rädslor i grunden handlar om att man tvivlar på sin egen förmåga att hantera de situationer man fasar för. Jag klarar det inte.

Så rätt hon har. Där föll polletten ner för mig. Känns faktiskt lite som en befrielse, att jag inte behöver bli kvitt min rädsla innan jag kan utsätta mig för det som skrämmer mig. Det är ju faktiskt mänskligt! Det är inte bara sprunget ur min ångestsjukdom!

Jeffers beskriver i sin bok fem sanningar om rädsla:

1. Rädslan kommer aldrig försvinna så länge du fortsätter att växa.
2. Det enda sättet att komma över rädslan är att göra det man är rädd för.
3. Det enda sättet att få bättre självkänsla är att utsätta sig för det man fasar.
4. Det är inte bara jag som upplever rädsla på  okänd mark, alla andra gör det också.

Och till sist den som träffade mig rätt i bröstet, som en projektil av insikt.

5. Att ta sig igenom rädslan är mindre skrämmande än att leva med den underliggande rädsla som kommer av en känsla av hjälplöshet.

Touché!

Den hjälplöshet och vanmakt jag har känt  de senaste åren har nog varit det allra,allra tyngsta för mig att bära. Att inte ha någon egen inkomst, att låta sambon stå för alla beslut, att inte göra något på egen hand, att ha ett evigt spinnande hjul med negativitet i huvudet, att känna att studierna aldrig tar slut...

Allt det gjorde att jag tappade självkänslan totalt. Tappade lusten att leva.

Men livet vänder nu.

Sen jag blev ensam har jag sakta men säkert återerövrat min självkänsla, är inte framme än men vissa stunder kan jag känna en djup frid inombords. Något jag inte känt på evigheter, om jag någonsin gjort det! Jag tänker göra allt som står i min makt att få uppleva den friden konstant. Om jag fortsätter ta för mig av livet kommer jag bli en hel människa igen - jag vet det nu.

Och det bästa av allt, jag kan acceptera mig själv och de problem jag har nu. Mitt liv har inte varit lätt och därför är det OK att vara som jag. Faktiskt.

Trevlig helg!

ps. Boken finns att köpa på Bokus.com för en struntsumma - jag blev rånad igår! 125 bagis fick jag ge!
http://www.bokus.com/b/9153418727.html