Deppigt värre...
...är det här just nu. Vet inte varför. Med mörkret kom den smygande inpå - deppigheten. Viskar ord jag inte vill höra. Värjer mig men det går inte. Sakta förlamas jag av en sorg så stor och stark att jag kastas till marken.
Ensamhet.
Men det går över. Får ta en dag i taget, tårarna torka och hoppas att ljuset återvänder.
Tack M för att du alltid finns där för mig.
Ensamhet.
Men det går över. Får ta en dag i taget, tårarna torka och hoppas att ljuset återvänder.
Tack M för att du alltid finns där för mig.
Kommentarer
Postat av: M
Ger En Stor Kram till sin Isolde :-)
Trackback
