Ännu en intervju
Herrejesus säger jag bara!
Är nyss hemkommen från en intervju på ett företag som arbetar med projektledning och processtyrning. Fick träffa två personer ur ledningsgruppen som båda var riktiga energiknippen! De var faktiskt som Piff och Puff, pratade i munnen på varandra och babblade i ett. Fick knappt en syl i vädret.
Kände direkt att det inte var ett företag för mig. Så skönt att kunna ha den självinsikten, hur gärna jag än skulle vilja vara en högpresterande, social streber som reser land o rike runt och tjänar grova pengar så inser jag faktum; jag nöjer mig med att åka till samma ställe och göra samma arbetsuppgifter varje dag. Iallafall ett tag framöver. Tills jag har landat i mitt yrkesliv och känner att jag klarar av det.
Efter 2½ timme tillsammans med Piff och Puff är jag otroligt glad för mitt kommande jobb där jag ska arbeta tillsammans med lugna, metodiska J. Han verkar vara en klippa.
Saken blev inte lättare av att vi åt en sen lunch, blodsockret var nere i skorna och stressfaktorn på topp. Pust och stön, jag trodde ett tag att jag skulle bli galen, riva mitt hår och skrika efter maaaaat!! Är otroligt känslig för att gå utan mat...
Nåväl, en dag kanske jag blir en globetrotter som reser till England, Bulgarien och Irak som projektledare. Men inte nu. Nu vill jag kunna cykla till jobbet och när jag kommer hem ska jag slänga mig på soffan med mina älskade katter.
Självinsikten har kommit till mig!!! :D
Är nyss hemkommen från en intervju på ett företag som arbetar med projektledning och processtyrning. Fick träffa två personer ur ledningsgruppen som båda var riktiga energiknippen! De var faktiskt som Piff och Puff, pratade i munnen på varandra och babblade i ett. Fick knappt en syl i vädret.
Kände direkt att det inte var ett företag för mig. Så skönt att kunna ha den självinsikten, hur gärna jag än skulle vilja vara en högpresterande, social streber som reser land o rike runt och tjänar grova pengar så inser jag faktum; jag nöjer mig med att åka till samma ställe och göra samma arbetsuppgifter varje dag. Iallafall ett tag framöver. Tills jag har landat i mitt yrkesliv och känner att jag klarar av det.
Efter 2½ timme tillsammans med Piff och Puff är jag otroligt glad för mitt kommande jobb där jag ska arbeta tillsammans med lugna, metodiska J. Han verkar vara en klippa.
Saken blev inte lättare av att vi åt en sen lunch, blodsockret var nere i skorna och stressfaktorn på topp. Pust och stön, jag trodde ett tag att jag skulle bli galen, riva mitt hår och skrika efter maaaaat!! Är otroligt känslig för att gå utan mat...
Nåväl, en dag kanske jag blir en globetrotter som reser till England, Bulgarien och Irak som projektledare. Men inte nu. Nu vill jag kunna cykla till jobbet och när jag kommer hem ska jag slänga mig på soffan med mina älskade katter.
Självinsikten har kommit till mig!!! :D
Kommentarer
Trackback
