Isoldes resa

Det fungerar. Tametusan att det gör! Visst har jag känt av en del biverkningar som illamående, huvudvärk och trög mage (ev. mer mensvärk) samt ökad ångest men däremellan har jag mått bättre och bättre. Den ständigt gnagande oron tonar ut, problemen som förut var så stora ter sig inte lika skrämmande längre. Sakta men säkert börjar jag minnas hur det var innan jag fick panikångest, det bubblar i magen av livsglädje och spänd förväntan på vad som komma skall. Den skojfriska Isolde börjar komma fram igen, den som busar lite och får människor att skratta. Hade faktiskt glömt den sidan av mig själv. Tragiskt men sant.

Kanske hänger det inte bara på att man ska ha en stark vilja att bli frisk, kanske är det faktiskt så att mina problem vidmakthålls av en kemisk obalans i hjärnan. Jag är övertygad om att man kan bli mycket bättre med hjälp av att förändra sitt tankesätt och att arbeta med KBT. Men nu är jag oxå övertygad om att det kan vara värdefullt att kombinera behandlingen med mediciner. För mig tog det 6 år att komma fram till det. Var sak har sin tid.

Nu hoppas jag att mina receptorer i hjärnan får tillgång till så mycket serotonin att jag kan börja skapa lite nya tankebanor istället för de gamla invanda. För det är ju det det handlar om, att hjärnan ska kunna "tänka om".

Så jag fortsätter med mina tabletter och ser framtiden an med tillförsikt.

Kram på er!