Stormen har bedarrat
Det har varit en jobbig vecka, rent känslomässigt. Upp och ner hela tiden. Det märks på orken, sover oroligare och har mer ångest på jobbet. Då är det dags att dra i handbromsen!
Idag var jag tvungen att skratta åt mig själv, satt på lunchen och åt med en kollega. Plötsligt så durrade det ända ner från stjärten upp till hjärtat, jösses så rädd jag blev! Och det kom igen och igen. Sen var det borta. Paniken låg på lur, och hjärtat bankade som en stånghammare innanför bröstet. Andas, andas, andas. Samtidigt ska man äta och försöka vara trevlig, inte så jäkla lätt när man bara vill rusa därifrån.
Senare så insåg jag ju vad det var! Jag hade missat ett samtal på mobilen och det var vibratorn jag hade känt. Men jag mitt pucko var så inne i ångesten att jag inte kunde koppla det!
Jag gick och la mig och vila en halvtimme...det behövdes!
Senare hade jag ett möte och eftersom jag var den som kallat till det var jag givetvis nervös. Aldrig mera möten sent på eftermiddagen, då hinner man ju jobba upp nervositeten över hela dagen! Men det gick givetvis bra och mina negativa tankar jag hade innan om att jag skulle behöva störta ut från mötet yrslig och dan var givetvis helt åt skogen.
Ikväll har jag bara tagit igen mig. Slappat järnet.
Imorgon ser jag framemot att få jobba bort lite för just nu är jag involverad i 3 olika projekt, jätteskoj verkligen. Men för min stackars hjärna som har så mycket annat för sig blir det för mycket. En sak åt gången verkar passa mig bäst. Dessutom har jag märkt att jag har svårt att koncentrera mig i det ständiga sorl som är i ett kontorslandskap. Ser framemot att få jobba lite hemifrån en dag, eller att man kan ha en laptop och gå och sätta sig i nåt ledigt konferensrum nu och då.
Nej, dags å sova. Redan fredag imorgon och jag längtar till helgen. Ska unna mig nya kläder då. Som belöning för allt hårt arbete jag lägger ner på min ångest.
Kram!
