Säkerhetsbeteende
Var ute på en kort promenad nyss, i ena fickan hade jag en burk med stesolid i den andra mobiltelefonen. En dag ska jag klara mig utan, en dag ska jag inte vara rädd längre för att överrumplas av en panikattack långt hemifrån.
Förresten, nån som har en bra idé hur man ska kunna träna på att vara yr bland folk? Utan att de tycker man är skvatt galen som snurrar runt på stället som en tok för att få yrsel...
...men å andra sidan - vem bryr sig om vad andra tycker? ;-)
Nu klarar jag av att snurra 15 sek på kontorstolen och få riktigt kraftig yrsel i ett par sekunder! Det går framåt!
Eloge till mig!
Superbra jobbat!! :)
Tja.. jag blir yr av att hyperventilera, och reagerar oerhört finskänsligt på minsta tendens till yrsel, så att andas ytligt och snabbt funkar för mig.
Ett säkerhetsbeteende som jag har är att ALLTID ha en ask Läkerol i fickan. Bara den finns där är allt ok, kommer jag på (när jag inte är hemma alltså) att jag inte har Läkerol eller tuggummi så är bara den tanken i sig tillräcklig för att få panik. En av mina "rädslor" (som ju tas upp i boken) är att må dåligt och kanske kräkas inför andra människor (något som ALDRIG inträffat.. och jag har haft panikångest i ca 13 år), så därför "måste" jag om det känns så, stoppa en Läkerol i munnen för att lugna ner den känslan.
Tja, man låter ju helt hispig när man faktiskt formulerar tankar och känslor så här i skrift.. *fniss* Trots att jag hållt på så här så länge, vet ytterst få människor om att jag har panikångest (och nu mest agorafobi), jag är en mästare på att dölja det! Och tjurig som bara den, för min vardag (om än en begränsad vardag) ska bara funka, jag jobbar och gör det mesta som folk gör. Gå till frisören, tandläkaren, läkaren, handla mat, stå i långa köer, gå på bio.. såna saker går ju faktiskt att undvika rätt bra utan att folk vet om att man undviker det. Ska jag på teater eller konsert eller så brukar jag alltid ta på mig att boka biljetter, och bokar då alltid ytterplatser.
OJ, så lika vi är du och jag...känner igen mig i allt utom det där med att kräkas.
Jag jobbar också med promenader. Kämpigt!
Jag tror att jag har en bok med tips om hur man kan framkalla olika symptom. Ska kolla den imorgon om jag kommer ihåg.
JAg har läst din blogg ett tag nu och måste berätta att du är en stor inspirationskälla. Jag lånade ingen panikboken på biblioteket och är enormt glad att du tipsade om den. Det känns som jag har ett hopp nu när jag jobbar med den. Tack för tipset!
Jag har själv en massa klasiga tankar, som jag försöker utmana som det står i boken. På tal om att snurra så att man blir yr. Jag tyckte att det var bra det med att det faktiskt är skillnad mellan att uppleva symtom å ena sidan och hur rädd man är för dem å andra sidan. För mig har det alltid tidigare varit en och samma sak. Alltså att starka symtom är samma som mycket rädsla. Det krävs en hel del träning från min sida för att det ska bli bra, men jag jobbar på och med styrka från bland annat din blogg känns det som jag är på rätt väg.
Keep it up!
Alexandra, du anar inte hur glad jag blir av att mitt tips hjälpte dig! Får faktiskt en liten tår i ögonvrån - av tacksamhet! Det är underbart att nå ut till andra, den bästa känslan jag vet.
Kram till dig!
