När vet man?
Idag har vi stött och blött om förhållandets vara eller icke-vara. Vi är överens om att vi älskar varandra men räcker kärleken till när vi inte litar på varann? Han litar inte på mig rent ekonomiskt eftersom jag levt på honom så länge. Hans rädsla är att jag ska säga upp mig från jobbet och låta honom vara ensamförsörjare. Min rädsla å andra sidan är att han ska fortsätta gå in i sina "känslo-komor" dit orden inte når och där han kan stanna i dagar, veckor och månader.
Kan vi släppa det gamla och gå vidare? Är det för tidigt ännu? Kommer jag rasera det jag byggt om vi flyttar ihop nu?
Huga, jag blir inte nåt klokare idag av att tänka på detta. Jag får förlita mig på att det stora Alltet, Universum och Gud vägleder mig i detta.
Mitt prio nr 1 är mitt jobb. 6 veckor kvar på provanställningen. Sen tänka.
Ja, när vet man?! Egentligen ska man ju lita på magkänslan, men med "bagage" kan det ju vara svårt att ha en klockren magkänsla också. Kanske kan ni båda två spalta upp inför varandra vad ni vill ska vara annorlunda den här gången? Och prata igenom punkterna och se om det är något ni, ärligt, kan acceptera. Och så kan ni bestämma er för att det SKA gå, och sedan utgå från det. Inget är ju definitivt i världen, så man kan ju egentligen inte göra mer än att försöka.
Önskar dig lycka till, både med vägen till beslut och det beslut du kommer fram till!
Bästa sättet att förändra någon annan är att förändra sig själv.. och du har ju gjort en "inre resa" med ditt liv som särbo, och det spelar säkert roll i om ni kommer att falla in i gamla mönster eller inte.
Tack för din kloka kommentar, ja jag blir inte klok av att tänka på det här. Nu är ju inget säkert än men det har varit nyttigt att ställas inför möjligheten. Och du har så rätt...det är genom att förändra sig själv som man kommer längst. Tyvärr har inte min särbo samma syn på livet, vi är varandras diametrala motsatser och det förundrar mig ständigt att vi fallit för varandra. Jag är nog mest orolig för att den psykiska press som han la på mig (som jag tillät lägga kanskejag ska säga) ska komma tillbaka. Att jag inte har inre styrka att säga ifrån.
Men vi får se vart livet tar oss.
