Isoldes resa

Jag har nyligen insett att jag har agorafobi, jag förstår ärligt talat inte varför jag inte insett det tidigare! Jag har bara trott att jag är rädd för paniken men det har ändå inte stämt på något vis för jag har ju genomlevt så otroligt många panikkänslor under åren! Hos psykologen har jag inte gått i några stödgrupper för panikångest eftersom jag haft så bra koll på läget.

Men nu inser jag att följande problem är agorafobi:

1. Att inte vilja åka bort från hemmet = tryggheten
2. Alltid vilja ha med bilen vart jag än ska då det ger mig en chans att dra mig undan om jag behöver, bara att åka buss är jobbigt!
3. Rädslan att åka båt på stora öppna vatten, kommer ju inte därifrån om jag skulle behöva! Har alltid velat hålla mig nära land.
4. Åka tåg långt (och nu även korta sträckor efter mitt försök nyligen)
5. Rädsla för att åka genom långa tunnlar, över broar
6. Rädsla för att köra på motorväg själv där man inte kan stanna

Allt detta har jag dragits med i ett par år nu, mer eller mindre och jag fattar ärligt talat inte att jag varit så koncentrerad på just panikångesten! Men det är ju faktiskt agorafobi det har blivit till slut. Jag har gått från GAD -> Panikångest -> Paniksyndrom -> Agorafobi och så en liten släng av Hypokondri för att göra det lite mer spännande...

Jag är på nåt underligt sätt inte rädd för själva paniken utan för att inte komma undan OM den skulle dyka upp.

Sicken knäppgök jag är då!

Men nu när jag vet vad det är så ska jag försöka jobba med det mer aktivt för att bli av med det. Bara att dyka in i hemmabiblioteket igen! Detta ska lösa sig!

Jag läste nyss på Svenska Ångestsyndromsällskapets hemsida där det stod såhär om agorafobi:

 "En del agorafobiker känner sig exempelvis trygga om de har sin bil parkerad i närheten."

Jag bara gapade rätt ut när jag såg det - det är ju jag! Helt otroligt att jag inte insett detta tidigare...

ps. Hittade en jättefin liten skrift om Panik och agorafobi på följande sida.