Skakig vecka

Veckan började jättebra, kände mig harmonisk och glad över att ha riktig semester. Särbon var bortrest och jag hade fullt sjå att planera för mitt nya akvarium som jag inhandlat begagnat. När han kom hem igen så rubbades balansen, han fick fel på bilen långt hemifrån vilket kostar massor med pengar och dessutom är han utan bil i flera veckor nu. Hans humör är inte på topp om man säger så. Dessutom blir han alltid allmänt nere på semestern då han längtar så oerhört efter att ha hus...

...jag låter det påverka mig alldeles för mycket. Jag kan  inte ta ansvar för hans välmående. Jag har gjort det så många gånger förr men det måste vara slut med det. Jag måste koncentrera mig på mitt liv,  inte hans. Men det är fruktansvärt svårt, för i vårt förhållande har jag alltid varit den som först sett till att han mår bra, sedan mig själv.

Gamla vanor sitter i.

Så nu har vi semester på varsitt håll. Det känns konstigt, jag saknar honom men vet att det är för tidigt att flytta ihop igen. Vi har en bit kvar att gå innan dess. Det som saknas i vårt förhållande är ett bra förhållningssätt till min sjukdom. Jag måste sluta skämmas för mig själv, måste acceptera mig själv, älska mig själv. DÅ är jag redo att släppa in honom igen på riktigt. Jag måste oxå känna att han alltid finns där för mig och att han kan ta mina dåliga sidor, precis som jag måste göra med hans.

Just nu känns det som om det aldrig kommer ske - att jag accepterar mig själv till 100%. Men det är bara att kämpa på, en dag släpper det nog. Hoppas jag. Ber till Gud om det varje dag.

Är skör just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0